Defekt l. Defektiv (Lat. defectus l. defectivus, af deficere, fela, fattas), bristfällig, ofullständig; bristfälligt exemplar. -- Defekter, boktr., sådana typer, som fattas vid sättningen af en skrift och som derför tills vidare ersättas genom s. k. "flugögon" (upp- och nedvända, typer eller spaticr, "spisar"). Jfr Defectivum .
Kunskap filos., medveten förnimmelse af ett verkligt, d. v. s. af något, som är till, oberoende deraf att det af subj… Föreställning filos., förnimmelse, som är klar och distinkt (d. v. s. skild från allt annat, således äfven, i motsats till … Ideal (af Lat. idealis; se Idé), filos., någonting tänkt till högsta fullkomlighet. För att någonting skall kunna s… Rationalism (af Lat. ratio, förnuft). 1. Filos., den åsigt, enligt hvilken det hos menniskan, jämte den sinliga kunskapen… Eleater anhängare af en filosofisk skola, som existerade under 500- och 400-talen f. Kr. och hvars egentliga stamhåll… Lag (plur. lagar; Lat. lex), i ordets allmännaste betydelse den bestämmande princip, enligt hvilken en kraft verk… Logik (Lat. logica, af Grek. logos, förnuft, bevisning, vetenskap), vetenskapen om den menskliga tankeverksamheten … Sanning i den enklaste betydelsen betecknar en af den sinliga erfarenheten eller förståndsverksamheten bekräftad uppf…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Defectivum Lat. (af deficere, fela, fattas), ofullständig, gramm., ett böjligt ord, af hvilket dock ej alla former begagnas. Jfr Defekt . band 3, sp. 984 Defektsedel (jfr Defekt ), förteckning öfver defekter, krigsv., en förteckning öfver alla på beklädnad och utrustningspersedlar befintliga brister, hvilken den af … band 3, sp. 984