Defoe l. De Foe [difå], Daniel, engelsk författare och politisk skriftställare, föddes 1661 i London af nonkonformistiska föräldrar och sattes af fadern i en dissenterskola för att uppfostras till prest. Efter att hafva försökt sig i flere yrken egnade han sig slutligen åt handel. D:s håg låg emellertid företrädesvis åt författareverksamheten. Redan i sitt tjugoförsta år skref han en afhandling med titeln Treatise against the turks. Tidigt tog han del i sin tids partistrider, och den ifver, hvarmed han i en mängd pamfletter försvarade den konstitutionella frihetens grundsatser, ådrog honom icke allenast uppmärksamhet, utan äfven förföljelser. Hans tillgifvenhet för protestantismen förmådde honom t. o. m. att deltaga i hertigens af Monmouth uppror (1685), hvarifrån han dock undkom ostraffad. Den mest ryktbara af hans politiska stridsskrifter från denna tid är satiren The trueborn englishman (1699 l. 1701), hvari han ådagalägger huru dåraktigt det var af ett folk, som sjelf utgjorde en blandning af många olika stammar, att betrakta konung Vilhelm som främling. För skriften The shortest way with the dissenters (1702), om hvars beskaffenhet man ännu ej är ense (somliga påstå, att den är en ironi, andra att den är allvarligt menad), dömdes han till kåkstrykning och fängelse, hvilket förskaffade honom en allmän hyllning från folkets sida. Vid denna tid utgaf han ock tidningen The review, som var halft politisk, halft vitter. Sedermera användes han af drottning Anna vid underhandlingarna om unionen mellan Skotland och England, om hvilken union han 1709 utgaf en skildring. Efter det hannoverska husets uppstigande på den engelska tronen (1714) lemnade han helt och hållet den politiska banan. 1719 utgaf D. sitt ryktbaraste arbete, The life and strange surprising adventures of Robinson Crusoe of York, hvars framgång var ofantlig, särdeles bland den lägre klassen af läsare, till hvilken han i allmänhet vände sig. Genom detta verk, för hvilket en på den obebodda Juan Fernandez-ön landsatt sjömans, Selkirks, dagböcker lades till grund, förvärfvade han sig europeiskt rykte. Det
öfversattes på nästan alla europeiska språk (på svenska 1752 under titel: "Den engelska Robinson Crusoes underliga och sällsamma resor och lefvernes beskrifning", 2:dra uppl. 1772) och har gifvit anledning till en mängd efterbildningar (se Robinsonader). Den stora förtjensten i detta arbete ligger ej så mycket i det romantiskt underbara som i den mästerliga utvecklingen af hjeltens karakter. Det intressanta hos "Robinson Crusoe" härrör förnämligast af de naturliga och sannolika tilldragelserna samt af den skicklighet, hvarmed D. så att säga identifierar sig med sin eremit, hvilken alltid framställes såsom en helt vanlig menniska, utan några anspråk på utomordentliga kunskaper eller intelligens. Han är derför en person, som hvarje läsare kan förstå och sympatisera med. Särskildt på ungdomen är innehållet anslående, och utan tvifvel har D:s Robinson lockat en stor mängd gossar att bestämma sig för sjömansyrket. Uppmuntrad af den utomordentliga framgången lät D. flere liknande äfventyrsskildringar följa: Captain Singleton (1720), Moll Flanders (1721), Colonel Jack (s. å.) och Roxana (1724) m. fl., hvilka i allmänhet handla om tjufvar, röfvare och annat samhällets utskum. Memoirs of a cavalier (1720) anses vara en autentik berättelse af en person, som deltagit i det trettioåriga kriget, bl. a. i Gustaf II Adolfs tjenst, och i det stora borgerliga kriget i England. D. utgaf äfven skrifter rörande handel o. d. äfvensom en qvick satir, Political history of the devil (1706). Död i London d. 6 April 1731. -- D. var en förelöpare till Richardson och Fielding och kan betraktas som grundläggaren af den literaturgren, hvilken nådde sin högsta blomstring i England genom Dickens och Thackeray. En fullständig upplaga af hans arbeten, med anmärkningar af W. Scott m. fl., utkom 1840--41 i 20 band.