*Degeberga, socken. 3,925 har. 1,379 innev. (1895).
*2. De Geer, K., var sonsons son af D. 1.
*6. De Geer, L. G., framlade vid 1880 års riksdag en värnpligtslag, hvarigenom beväringsåldern, men icke fredsöfningen utsträcktes. Redan vid remissdebatten förklarade D., att han gjorde förslagets antagande till en kabinettsfråga. För att göra det antagligare framlade han en k. proposition om en grundlagsförändring, hvarigenom riksdagen erhöll rätt att deltaga i den militära kriminallagstiftningen, som förut varit konungens ensak. Värnpligtslagen antogs i Första kammaren; men trots en varm vädjan från D:s sida till Andra kammarens fosterländskhet och hans förklaring att lagens fall skulle draga honom med sig, afslogs lagen d. 12 April i denna kammare med 121 röster mot 75, på samma gång likväl från kammarens sida uttalades de lifligaste sympatier för D. personligen. Dagen derpå ingåfvo statsrådets samtliga ledamöter sin afekedsansökan. Några af dem förmåddes att qvarstanna, men d. 19 s. m. fingo D. och fem hans kolleger sitt afsked beviljadt, hvarefter grefve A. Posse inträdde som statsminister. »För D:s förtjenster om det allmänna» (i främsta rummet väl för representationsförändringens genomdrifvande) voterade riksdagen. D. hela statsministerlönen (18,500 kr.) i pension. Den 30 April s. å. tog han afsked äfven från presidentsämbetet i Svea hofrätt. I riksdagsarbetet deltog han fortfarande, ehuru han mera sällan, yttrade sig. 1881 väckte han sin första och enda motion — om nedsättning af bevillningen för de lägst beskattade —, men denna afslogs vid gemensam votering. Då 1883 ett särskildt utskott tillsattes för behandling af den Posseska ministèrens förslag till försvars- och skattefrågornas ordnande, valdes D. till ordförande i detta utskott. Förslaget föll, och Posse afgick. Statsministersämbetet erbjöds då ånyo D., men han undanbad sig det. Vid samma riksdag motsatte han sig kraftigt Andra kammarens försök att draga grundskatte- och indelningsfrågor under gemensam votering. Om de vid 1885 års riksdag fattade besluten om försvarsverket och grundskatterna — »en ändtligen mognad frukt af 1873 års kompromiss» — sade han, att »få andra riksdagsbeslut skänkt honom större tillfredsställelse.» I den vid samma tid allt starkare framträdande unionella konflikten intog han till en början en medlande ståndpunkt och yttrade sig »mera unionsvänligt än som öfverensstämde med majoritetens ton i Första kammaren.» Sedermera har han, i sina »Minnen», offentligen förklarat, att man »icke längre kan bygga på föreningens historiska grund, utan måste framförallt akta på den allmängiltiga rättsgrunden; och då kan man knappt neka, att norrmännen hafva rätt i realiteten af nästan alla deras påståenden.» Han ansåg unionen för vigtig för att upplösas och förordade derför eftergifter från Sveriges sida. I de tullpolitiska striderna röstade han alltid med de frihandelsvänlige. »Protektionisternas fanatism» vid 1888 års riksdag stadgade hans beslut att i Aug. s. å. lemna riksdagen, ett beslut, som i sjelfva verket hade sin rot i den »farhågan att han till följd af aftagande själskrafter icke skulle kunna hålla sig uppe på den höjd han uppnått.» S. å. frånträdde han äfven platsen såsom universitetskansler, hvilken han beklädt sedan 1881. I sammanhang med hans kansleriat må nämnas, att han blef hedersledamot 1882 af Fysiogr. sällsk. i Lund och 1883 af Vet. soc. i Upsala samt vid jubelfesten i Upsala 1893 kreerades till filos. hedersdoktor. Han afled på Hanaskog i Skåne d. 24 Sept. 1896.
1879 upptog I). i hemlighet, sin »vittra penna, som varit nedlagd omkring trettio år», och författade ett drama, hvari han behandlade representationsförändringen och de sinnesstämningar, som densamma uppväckte inom olika fraktioner af adeln och andra samhällsklasser. Dramat, Grefve Lillie, utgafs anonymt 1880 och framkallade många gissningar om författaren. För Svenska akademien skref han sedermera Minne af riksrådet grefve A. J. von Höpken (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1796», d. 57, 1882) och Minne af statsrådet m. m. grefve B. B. von Platen (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», d. 1, 1887). 1892 öfverraskade han allmänheten med tvänne literära verk, Valda skrifter och Minnen (2 bd). Det senare arbetet, på sina ställen utmärkt genom en hänförande framställningskonst, väckte ett utomordentligt uppseende genom den öppenhet, hvarmed författaren låter allmänheten blicka in i hans och hans familjs lif, och genom den oförbehållsamhet, med hvilken han yttrar sig i politiska och sociala frågor samt om sina samtida på och omkring tronen. Det innehåller dock ett mindre rikt materiel till våra dagars historia än man kunde förmoda på grund af förf:s mångåriga plats på samhällets tinnar.
7. De Geer [dö jär], Gerard Jakob, geolog, den föregåendes son, f. i Stockholm d. 2 Okt. 1858, student 1877, filos. kandidat i Upsala 1879, antogs 1882 till biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning och utnämndes 1885 till geolog. Vid jubelfesten i Upsala 1893 kreerades D. till filos. hedersdoktor. Han har företagit resor i vetenskapligt syfte i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland (1880), Nord-Amerika (1891), Finland och Östersjöprovinserna (1894); han åtföljde A. G. Nathorst på den af staten och enskilda personer bekostade geologiska expeditionen till Spetsbergen 1882 och ledde 1896 sjelf en geologisk-kartografisk expedition till Isfjorden på samma lands vestkust. D:s förnämligaste arbeten röra sig om de qvartära aflagringarna och hafva i synnerhet för frågan om Skandinaviens forna nivåförändringar varit af stor betydelse. I Om Skandinaviens nivåförändringar under qvartärperioden (I, 1888: II, 1890) har han sålunda ådagalagt, att det område, inom hvilket den ansenligaste höjningen egt rum, omfattar ett ovalt parti inom halföns centrala del, kring hvilket isobaserna — kurvor för lika höjning — gruppera sig koncentriskt. Man visste förut, att höjningen aftager mot s., men D. är den förste, som ådagalagt, att så är fallet äfven n. om sagda centralområde, hvarigenom fenomenet framstår på helt annat sätt, än man förut antagit. I uppsatsen Om en postglacial landsänkning i södra och mellersta Sverige (1882) har han påvisat, att en särskild sänkning under den postglaciala tiden egt rum i anförda delar af landet. Andra uppsatser om nivåförändringar äro On pleistocene changes of level in eastern N. America (1892), Om strandliniens förskjutning vid våra insjöar (1893), Om qvartära nivåförändringar vid Finska viken (1894). Hans arbeten Om den skandinaviska landisens andra utbredning (1884) och Om isdelarens läge under Skandinaviens begge nedisningar (1888) röra hufvudsakligen den yngre baltiska isströmmen, (se d. o. Suppl.) och isdelarens läge vid tiden för dennas utbredning. Af andra uppsatser, som beröra qvartärsystemet, må nämnas Några ord om bergarterna på Åland och flyttblocken derifrån (1881) samt Beskrifning till geologisk bergartskarta öfver Hallands län (1893). Hans Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden (1896; med 6 instruktiva kartor) utgör en i populär stil hållen sammanfattning af hans egna och andras arbeten i ämnet. Af hans öfriga geologiska arbeten märkas Om ett konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne (1886), Om kaolin och andra vittringsprodukter inom Kristianstadsområdets kritsystem (1885), Om vindnötta stenar (1886), Om lagerföljden inom nordöstra Skånes kritformation (1881), Om Barnakällegrottan, en ny kritlokal i Skåne (1887). D. har kartlagt det geologiska kartbladet »Bäckaskog» äfvensom Skånedelen af bladen »Karlshamn» och »Sölvesborg» samt reviderat bladen »Lund» och »Vidtsköfle». Af de till dessa blad hörande och af honom författade beskrifningarna äro i synnerhet de, som angå de båda sistnämnda, af stort intresse. A. G. N.