Dekoration (Fr. décoration, af Lat. decorare, pryda), i allmänhet allt hvad som tjenar att pryda eller utsmycka ett föremål; utsmyckning af en byggnads yttre eller inre delar, ornament; äfven ordenstecken, orden, medalj. -- Olika byggnadsstilar hafva olika dekoration. Denna måste likväl alltid öfverensstämma med byggnadens karakter och får icke upphäfva eller skada formens verkan eller förändra det intryck, som det hela afser att väcka. En byggnads dekorationer kunna framställas antingen med färg eller i kroppslig form. I senare fallet äro de antingen rent arkitektoniska, då de äro framkallade af byggnadens konstruktion (gesimser, sträfpelare m. m.), eller ornamentala (löfverk, akroterier m. m.) eller rent plastiska (djur- och menniskogestalter). I dagligt tal användes ordet dekorationer vanligen för att beteckna den hufvudsakligen af (teater-) dekorationsmålaren utförda utstyrseln af en teaters scen. Dekorationer af detta slag, hvilka tjena att försätta åskådarens fantasi till den plats, der den dramatiska handlingen tänkes försiggå, målas med limfärg samt utgöras af kulisser, fonder, soffiter m. m. och kräfva af utföraren en grundlig kännedom om linear- och luftperspektivets lagar samt om de förändringar, som färgerna undergå till följd af den konstgjorda belysningen. Redan de gamle grekernas och romarnas teatrar hade dekorationer; de sistnämndes nådde en ganska hög grad af fulländning. Den nuvarande tidens dekorationssätt härstammar från Italien, der det framträdde redan i början af 1500-talet, under det man på den engelska scenen ännu på Shakspeares tid nöjde sig med enkla antydningar. I början lade man hufvudsakligen an på mångfald och prakt, men sedan 1800-talets början har man framför allt sträfvat efter naturlighet och sanning. Bland framstående teaterdekoratörer må nämnas Servandoni, Ciceri, Daguerre, Stanfield, Neefe och Gropius. I Sverige märkas Desprez, Brusell, Roberg och Ahlgrensson. -- Dekorativ, tjenande till utsmyckning af ett föremål; i byggnadskonsten motsatsen till konstruktiv; i målarekonsten den framställning, som sträfvar endast efter yttre fårgeffekt. -- Dekoratör (fem. Dekoratris), en som målar eller anordnar dekorationer för fester och högtidliga ceremonier. -- Dekorera, förse med dekoration, pryda, smycka, ornera; utmärka medelst ordenstecken.
Nordisk familjebok · första upplagan
Dekoration
Ämne: Färger och färgämnen · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1013 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗