Dellenit (hypersten-andesit, liparit-andesit), geol., af Brögger införd benämning för en mellan lipariter och andesiter stående grupp af yngre vulkaniska bergarter, som finnas anstående i och vid sjöarna Dellen (se d. o. Suppl.) och der upptäckts af F. Svenonius år 1886, sedan den några år förut iakttagits såsom lösa block (rullstenar) i Roslagen. Den för norra Europa ytterst sällsynta bergarten är till färgen svart eller gråsvart och utvecklar vid påandning en egendomlig lukt. Man skiljer mellan glasiga delleniter jämte perliter, grönstenslika delleniter och dellenitbreccior med tuffer. De förstnämnda äro i hög grad lättsmälta och pösa vid smältning upp till en blomkålsliknande, ljusgrå massa. Kiselsyrehalten är i medeltal 68–69 proc. Se F. Svenonius: »Andesit från Norra Dellen i Helsingland» (i »Geol. Fören:s Förhandl.», bd 10, h. 4) och Brögger: »Om plagioklas-ortoklasbergarternas systematik» (1895). E. E.
Nordisk familjebok · första upplagan
Dellenit
Ämne: Allmän geologi och bergartsbegrepp · Mineral, bergarter och geologi
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 437 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗