Departement

Departement (Fr. département, af Lat. pars, del), afdelning, område, verksamhetskrets. 1) I flere land är departement namnet på någon särskild gren af statsförvaltningen. I Sverige infördes s. k. departemental-styrelse genom k. stadgan af d. 16 Maj 1840, som bestämde ärendenas fördelning mellan de 7 särskilda statsdepartementen: justitie-, utrikes-, landtförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastik-departementen. Smärre ändringar hafva sedan dess en och annan gång vidtagits. I spetsen för hvarje departement står ett statsråd såsom departementschef. -- Departementschefen eger att infordra upplysningar från de under departementet lydande ämbetsverken och deras tjenstemän. Han utfärdar till dem föreskrifter och påminner om verkställandet af beslut. Vidare eger han att bevista sessionerna inom de förvaltande verk, som lyda under hans departement, med rätt att deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten. Honom tillkommer derjämte att inom den till hans departement hörande afdelningen af K. M:ts kansli låta bereda dithörande förvaltningsärenden och sedan föredraga dem inför regeringen. -- I Norge är statsförvaltningen delad på departementet for kirke- og undervisningsväsenet, justits- og politi-departementet, departementet for det indre, finants- og told-departementet, armee-departementet, marine- og postdepartementet samt revisions-departementet. I spetsen för hvardera står ett statsråd. -- Finlands senat är delad i två departement: justitie-departementet och ekonomie-departementet, af hvilka det sistnämnda har sex expeditioner. -- I Danmark motsvaras departementen af ministerier. -- 2) Afdelning inom ett par svenska centrala ämbetsverk, näml. arméförvaltningen och kammarrätten. Till 1877 voro äfven fångvårdsstyrelsen och general-post-styrelsen samt till 1879 general-tull-styrelsen fördelade i departement. (Jfr Byråchef.) -- 3) Administrativt område i Frankrike. Då det vid den första franska revolutionen gällde att i möjligast vidsträckta mån utplåna det gamla samhällets former, föreslog Sieyès (1789), att -- i samband med upphäfvandet af landets historiska indelning i provinser, med särskild författning, lag och förvaltning -- hela Frankrike skulle fördelas i departement. Provinserna delades och de nya förvaltningsområdena uppkallades efter floder, berg o. s. v. inom deras gränser. Departementens antal var ursprungligen 83, växte under Napoleon I:s eröfringar till 140, inskränktes efter hans fall till 86, ökades 1860 (genom införlifvandet af Savoie och Nice) till 89, men blef efter Frankfurt-freden, genom lagen af d. 10 Aug. 1871, inskränkt till 86, utom "territoriet" Belfort. Enligt denna lag ligger departementets styrelse i händerna på departementets representation ("le conseil général", generalrådet) och dess ständiga utskott ("la commission départementale"). Prefekten, som under kejsaretiden utöfvade hela makten, har nu endast den högsta exekutiva myndigheten. -- 4) Äfven i en del af Central- och Syd-Amerikas republiker är området efter franskt mönster deladt i "departimientos". J. H.