Desman-näbbmöss l. Bisam-näbbmöss, Myogale, zool., ett litet till näbbmössens familj (Soricidea) och insektätarnas ordning (Insectivora) hörande slägte, som är igenkänligt bl. a. derpå att öronen utvändigt knappast äro synliga, ögonen mycket små, den långa svansen sammantryckt från sidorna utefter en del af sin längd och naken eller glest hårig samt de fem tårna förenade genom en simhud och väpnade med skarpa klor. Nosen är utdragen till en lång, af tvänne broskartade rör genomdragen snabel, som medelst muskler kan ledigt röras åt alla håll och begagnas för åtskilliga ändamål. Vid svansroten äro körtlar belägna, hvilka gifva ifrån sig en ovanligt stark mysklukt. Desmannäbbmössen, hvilka vid första anblicken något påminna om bäfrar -- ehuru de äro betydligt mindre --, äro i sjelfva verket mera vattendjur än sjelfva vattennäbbmössen; derom vittna både deras kroppsform och framför allt fötternas bildning. De lefva af insekter o. d. samt uppehålla sig i jordhålor vid vatten, der de oupphörligt simma och dyka med stor skicklighet. Af detta slägte förekomma i Europa tvänne arter, af hvilka den ena bebor Pyrenéerna och de bergskedjor, som derifrån utlöpa, den andra sydöstra Ryssland. Den förra, M. pyrenaica, mäter i längd omkr. 26 centim. (8,5 tum) -- deruti inberäknad svansen, hvilken är ungefär lika lång som den öfriga kroppen och sammantryckt endast i sin yttersta tredjedel -- samt är ofvantill brun, under silfvergrå och lefver vid bäckar uppe i Pyrenéernas fjällbygder. Den ryska desmanen, M. moschata, äfven kallad bisamrotta, är nästan dubbelt så stor som den förra, men har en jämförelsevis betydligt kortare svans, som utefter större delen af sin längd är sammantryckt från sidorna. Till färgen är hon ofvantill gråbrun, under hvitaktig, med svans och fötter svartaktiga, och å undersidan vid svansroten har hon några körtlar, som afsöndra en gulaktig, oljeartad vätska af stark mysklukt. Djurets hemland är den sydöstra delen af Ryssland, der det träffas i särdeles stor mängd, företrädesvis i vissa trakter mellan Volga och Don. Till lefnadsvanor är det snarlikt fiskuttern. Stillastående eller långsamt rinnande vatten med höga stränder, der det gör sig gångar, hvilka öppna sig under vattnet, utgöra dess käraste tillhåll. Utmärkt simmare
och dykare, tillbringar det största delen af sitt lif i vattnet och träffas mera sällan på land. Ytterst snabbt rör det sig framåt under vattnet, snor sig oupphörligt än hit och än dit, med snabeln i ständig rörelse, samt kommer ofta upp till vattenytan för att andas. Tatarerna i Kasan sälja till ytterst lågt pris tusental af dessa näbbmöss, hvilkas skinn begagnas som pelsverk. Oangenämt blir dock alltid djuret genom sin mysklukt, hvilken är nog stark att icke endast uppfylla ett helt rum, utan äfven meddela sig åt och fullständigt genomtränga de djur, hvilka det tjenar till föda. Djuret närer sig af larver, maskar och i synnerhet iglar, som det med sin snabel uppsöker i gyttjan. J. G. T.