Deukalion

Deukalion (Grek. Devkalion, Lat. Deucalion), Grek. mytol., det grekiska folkets stamfader, son af Prometevs och Klymene, var konung i det tessaliska Ftia och förmäld med Pyrrha, Epimetevs' dotter. Då Zevs ville genom en vattuflod förgöra hela det syndbesmittade menniskoslägtet, byggde D. på sin faders anvisning en farkost, hvari han med sin gemål dref omkring under nio dagar, hvarefter han landade på berget Parnassos (eller, enligt en annan uppgift, på Otrys i Tessalien). D. frågade då det delfiska oraklet, som vid denna tid egdes af gudinnan Themis, huru ett nytt menniskoslägte skulle kunna frambringas, och när han fått till svar, att han och hans maka skulle kasta bakom sig sin moders ben, trodde han detta åsyfta stenarna såsom varande jordens, den gemensamma moderns, ben. Denna tolkning bekräftade sig äfven; ty de af D. kastade stenarna förvandlades till män, och de af Pyrrha kastade till qvinnor. Med Pyrrha hade D. sönerna Hellen och Amfiktyon samt dottern Protogeneia. A. M. A.