Devoniska formationen, geol., en af de paleozoiska formationerna, belägen mellan den siluriska formationen och stenkolsformationen. På flere ställen i Stor-Britannien, företrädesvis i Wales och Skotland, träffas under stenkolsformationen en ända till 10,000 f. mäktig lagerserie, hvilken hufvudsakligen utgöres af röda sandstenar och -- till skilnad från en annan, liknande sandstensbildning, som ligger ofvan stenkolsformationen -- länge betecknats med namnet "old red sandstone" (gammal röd sandsten). Den gamla röda sandstenen är öfver hufvud fattig på försteningar: man finner nästan endast lemningar af egendomliga fiskar och kräftdjur samt landväxter. Af bergarternas och försteningarnas beskaffenhet har man dragit den slutsatsen att den gamla röda sandstenen är en strandbildning och möjligen en sötvattensbildning. -- I Devonshire och tillgränsande delar af sydvestra England ligga under stenkolsformationen mäktiga lager, som hafva ett helt annat utseende och helt andra försteningar. De utgöras till större delen af gråa sandstenar, skiffrar och kalkstenar samt innehålla i mängd lemningar af koraller, brachiopoder och andra djur, som lefva endast i hafvet. Oaktadt dessa olikheter ansågo Murchison och Sedgwick (de geologer, som lade grunden till den närmare kännedomen om Englands paleozoiska formationer) de nämnda bildningarna samtidiga med den gamla röda sandstenen och föreslogo 1839 för bådadera den gemensamma benämningen devoniska formationen eller devoniska systemet. På sista tiden hafva några engelska författare dragit riktigheten af detta förfarande i tvifvelsmål: de hafva antagit, att de devoniska lagren i inskränktare bemärkelse -- d. v. s. de nämnda rent marina lagren i Devonshire och de med dem närmast öfverensstämmande -- äro, åtminstone till större delen, yngre än den gamla röda sandstenen och så nära förbundna med stenkolsformationens äldsta lager, att de snarast
böra sammanslås med stenkolsformationen. Af förhållandena i andra trakter, särskildt i Nord-Amerika, tyckes man dock snarare kunna sluta, att den gamla röda sandstenen och de egentliga, rent marina devoniska lagren i Devonshire äro, åtminstone ungefärligen, samtidiga samt att deras olikheter hufvudsakligen bero derpå att de afsatts under olika förhållanden. Enligt denna uppfattning är man fullt berättigad att utsträcka benämningen "devoniska formationen" äfven till den gamla röda sandstenen och att betrakta denna såsom en från stenkolsformationen skild formation.
Mest i ögonen fallande bland de djurformer, som utmärka den devoniska formationen, äro fiskarna, de enda ryggradsdjur, som uppträdde på den tiden. Synnerligen egendomliga äro de i mängd förekommande pansarklädda ganoiderna: Cephalaspis, Pterichthys och Coccosteus m. fl. Jämte dem finnes en mängd ganoider med rundade eller rombiska fjäll, t. ex. Holoptychius, Dipterus och Diptopterm, äfvensom hajartade fiskar. Benfiskar saknas deremot ännu helt och hållet. Molluskernas alla klasser äro mer eller mindre talrikt representerade. Ymnigt förekomma, liksom i allmänhet i de äldre formationerna, cefalopoder (särskildt slägtena Clymenia och Goniatites) samt brachiopoder (Spirifera, Atrypa, Stringocephalus m. fl.). Bland krustacéerna aftaga trilobiterna i antal, men jättestora arter af Pterygotus och närstående slägten äro jämförelsevis många. Ymnigt förekomma äfven, i vissa lager, små ostrakoder, t. ex. Entomis. Bland korallerna kunna såsom särskildt utmärkande för denna formation nämnas slägtena Calceola och Pleurodictyum; men derjämte återfinnas många slägten, som uppträda redan i siluriska formationen, t. ex Cyathophyllum, Cystiphyllum och Favosites. De egentliga graptoliterna och cystidéerna äro utdöda; bland krinoidéerna, som ej äro synnerligen många, märkas slägtet Cupressocrinus. I den devoniska formationen är det, som man funnit de första, ännu ytterst sällsynta lemningarna af landdjur (nätvingade insekter). Vida ymnigare lemningar hafva träffats af den devoniska tidens landvegetation. Då man i den sibiriska formationen funnit ytterst få, mest tvifvelaktiga, lemningar af landväxter, känner man deremot från den devoniska formationen en mängd sådana lemningar. Dessa visa, att den devoniska tidens flora i det stora hela liknade stenkolsformationens. Så har man i devoniska lager funnit barrträd, fräkenväxter, lummergräs och ormbunkar af de i stenkolsformationen ymnigt förekommande slägtena Cordaites, Calamites, Annularia, Sphenophyllum, Sigillaria, Lepidodendron, Sphenopteris och Neuropteris m. fl. Mera egendomligt för den devoniska formationen är det afvikande slägtet Psilophyton, som tyckes stå närmast lummergräsen. Det har dock äfven träffats i de yngsta siluriska lagren.
Den gamla röda sandstenen måste, såsom en strandeller sötvattensbildning, hafva en jämförelsevis ringa utbredning. Deremot förekomma på många ställen, i vidt skilda trakter, rent marina devoniska lager, t. ex. i vestra Tyskland der de äro väl utvecklade samt rika på organiska lemningar, af hvilka många äro identiska med dem, som finnas i Devonshire. I Tyskland har man fördelat de devoniska lagren i flere afdelningar, af hvilka de vigtigaste äro Spirifersandsten (underdevonisk), Calceola-skiffer och Stringocephalus-kalk (medeldevoniska) samt Cypridina-skiffer och Clymenia-kalk (öfverdevoniska). Vidare uppträda nämnda lager i Belgien, Frankrike, Ryssland, Turkiet, Nord-Amerika o. s. v. De devoniska lagren i Ryssland och Nord-Amerika likna till en del den gamla röda sandstenen, till en del de marina lagren i Devonshire.
I Sverige känner man inga devoniska lager. Vissa röda sandstenar, t. ex. i Mälaretrakten och Dalarna, hafva stundom betecknats såsom devoniska, men några verkliga skäl dertill finnas icke. Efter all sannolikhet äro dessa sandstenar kambriska eller möjligen till en del siluriska. Deremot är det högst sannolikt, att en mäktig sandstensbildning, som täcker de öfversiluriska lagren på åtskilliga ställen i södra Norge, tillhör den devoniska formationen. Dock hafva i denna sandstensbildning inga försteningar träffats, och dess ålder ar derför ej fullt bevisad. G. L.