Diagnos (Grek. diagnosis, af dia, som tillkännagifver ett särskiljande, och gnosis, kunskap) betyder i allmänhet igenkännandet af ett föremål genom att särskilja det från andra. Inom medicinen betecknar diagnos bestämning af de sjukliga företeelser, genom hvilka den ena sjukdomen skiljes från den andra. Diagnosen sammanfattar således och ordnar sjukdomens olika symptom samt undersöker dem med afseende på deras ursprung för att derigenom bestämma sjukdomens natur. Denna bestämning är en bland läkarens svåraste och vigtigaste uppgifter, ty derpå stöder sig i väsentlig mån hans insigt såväl i sjukdomens utgångs- som behandlingssätt. Diagnostiken (läran om diagnosen) utgör derför jämte prognostiken (läran om sjukdomens utgång) och terapeutiken (läran om sjukdomens behandling) en hufvuddel af den praktiska medicinen. De sjukliga företeelser eller symptom, från hvilka läkaren sluter till sjukdomens natur, äro dels subjektiva, hvilka endast den sjuke sjelf förnimmer, dels objektiva, hvilka läkaren utan den sjukes upplysningar kan iakttaga. De senare äro såsom sjukdomstecken, eller såsom premisser i den diagnostiska slutledningen, af vida större värde än de förra. De kunna nämligen genom fysikalisk undersökning (auskultation, perkussion, termometri m. m.) eller genom mikroskop och kemisk pröfning ej allenast noggrannare fastställas, utan äfven med större grad af säkerhet bestämmas i sitt förhållande till vissa af kroppens organ och väfnader samt derigenom upplysa om förhandenvarande anatomiska förändringar. Också skiljer man emellan anatomisk och symptomatisk diagnos. Den diagnos, som söker bestämma den anatomiska förändringens natur, kallas anatomisk, och den, som fäster sig endast vid rubbningens framstående symptom (hosta, smärta, vattensot, gulsot m. m.), utan att eftersöka dessas materiella grund, kallas symptomatisk. Om t. ex. en inflammation eger rum i tolftumstarmens slemhinna, der gallgången utmynnar, och om denna inflammation, såsom ganska ofta händer, åtföljes af gulsot,
derför att nämnda slemhinnas katarrala svullnad tilltäpper gallgångens mynning i tarmen, så är gulsot en symptomatisk, duodenalkatarr en anatomisk diagnos af denna affektion. Den symptomatiska diagnosen är berättigad endast vid de sjukliga tillstånd, då man ej känner den anatomiska förändringen, t. ex. vid sockersjuka eller fallandesot. Med differentiel diagnos menar man det särskilda slag af sjukdomsbestämning, hvilket särskiljer sådana sjukdomar, som hafva flere lika symptom. -- Inom den deskriptiva zoologien, botaniken och mineralogien förstår man med diagnos en kort och sammanträngd framställning af de vigtigaste kännetecken, genom hvilka klasser, familjer, slägten, arter o. s. v. skiljas från hvarandra. Åtskilliga bland Linnés vigtigaste arbeten innehålla hufvudsakligen diagnos-samlingar af nämnda slag. P. H.