Difteri l. Difterit (Fr. diphthérie l. diphthérite, af Grek. difthera, afdragen och beredd djurshud), en elakartad inflammation i slemhinnorna och på huden. Vanligen nyttjas ordet dock i en mera inskränkt mening för att beteckna difterisk inflammation i svalgets och angränsande slemhinnor. Denna sjukdom är smittosam och uppträder stundom epidemiskt. Smittan öfverföres dels omedelbart, genom inandning af små partiklar från den sjuka slemhinnan, och dels medelbart, genom gångkläder, sängkläder m. m. Smittämnet bibehåller ofta mycket länge sin infektionskraft. Sjukdomens förnämsta symptom äro en mer eller mindre betydlig feber, smärtor i halsen, svullnad i svalget, hvars slemhinna visar sig betäckt med hvitaktiga hinnor, och svårighet att svälja. Om hinnorna bortskrapas, hvilket kan ske endast med svårighet, finner man
under dem en sårig, lätt blödande yta. Genom difteriens utbredning till näshålan uppkommer tappning i näsan, "snufva", med en ofta stinkande flytning. Öfvergår sjukdomen på luftstrupen och denna tilltäppes af difteriska hinnor, blir andningen i hög grad försvårad, och patienten kan dö genom qväfning. Difterien är ofta en mycket farlig sjukdom, dels till följd af nämnda lokala förändringar och de vådor för lifvet, som framkallas genom dem, dels också till följd af den allmänna blodförgiftningen och febern. I synnerhet är den farlig under barnaålderm. Difterien förvexlas stundom med den vanliga halsinflammationen, som i de flesta fall är en ofarlig sjukdom. Äfven för den sakkunnige läkaren är det stundom svårt att skilja dessa sjukdomar. Behandlingen riktas dels mot det lokala lidandet medelst lokalt verkande medel: gurgelvatten, penslingar, inandning af vattenångor o. s. v., dels mot febern och de allmänna symptomen. Af största vigt är att söka förekomma den farliga sjukdomens öfverförande från den sjuke till förut friska personer. Den sjuke bör derför isoleras från sin omgifhing, och i sjukrummet inga andra vistas än de, som oundgängligen behöfvas för skötseln. Den strängaste renlighet i alla afseenden bör iakttagas. Frisk luft bör på lämpligt sätt insläppas i sjukrummet. Patientens upphostning och öfriga afsöndringar samt hans gång- och sängkläder böra desinficieras. När patienten lemnat sjukrummet, bör detta rökas med svafvel e. d. samt ytterst noga vädras och rengöras. -- Noggranna upplysningar angående hithörande frågor lemna de af Sundhetskollegium utgifna "Författningar jämte råd och anvisningar rörande allmän helso- och sjukvård" (1875). -- Adj. Difteritisk. P. W.