Dignitet (Lat. dignitas, af dignus, värdig), värdighet, ämbete, äreställe, i synnerhet vid ett hof eller inom ett kyrkosamfund. I den kanoniska rätten betecknas med digniteter de kyrkliga värdigheter, som äro förenade med en yttre domsrätt, och med dignitärer eller prelater innehafvare af sådana värdigheter. -- I matematiken betecknas med dignitet produkten af ett antal lika faktorer. Fem stycken a hopmultiplicerade (d. v. s. a . a . a . a . a) betecknas a5 och kallas femte digniteten af a. Hvarje tal är första digniteten af sig sjelf; den andra digniteten af ett tal kallas qvadrat, den tredje kub och den fjerde biqvadrat. Jfr Potens. -- Dignitär (Fr. dignitaire), innehafvare af ett äreställe; öfverhetsperson.