Diktator (Lat. dictator), ämbetsman med oinskränkt myndighet. 1. Titel på en fornromersk ämbetsman, som tillsattes vid utomordentliga tillfällen. Man vet ej med visshet när en diktator första gången utnämndes i Rom, men sannolikt är, att det skedde straxt efter konungamaktens af skaffande. I äldsta tider var magister populi (förman för folket) titeln på innehafvaren af ifrågavarande ämbete. Han tyckes hafva betraktats såsom en för ett visst tillfälle utsedd ämbetsbroder åt konsulerna, men med vidsträcktare befogenhet än dessa. Vanligen tillsattes diktatorn för ett bestämdt ändamål eller för fullgörandet af ett särskildt uppdrag, ursprungligen -- efter all sannolikhet -- för att anföra hären vid hotande krigsfara. Ämbetstiden var sålunda enligt sakens natur inskränkt till den tid, som uppdragets utförande kräfde, samt fick ej öfverstiga sex månader, och ej räcka längre, än den ämbetsman, af hvilken diktatorn var tillsatt, hade rätt att qvarstå i sitt ämbete. Diktatorn var egentligen anförare för fotfolket och utnämnde sjelf en magister equitum, eller rytteribefälhafvare, som stod under honom. Bland de icke krigiska uppdrag, hvilka en diktator hade att besörja, voro att hålla val och inslå den s. k. clavus annalis, "årsspiken" (se Clavus), m. m. Diktatorn utnämndes af en konsul (eller konsulartribun), vanligen på grund af ett senatsbeslut. Senare förekommo fall, då diktator tillsattes af folkförsamlingen. I början voro endast patricier valbara. Den förste plebej, som blef diktator, var C. Marcius Rutilus, 356 f. Kr. Längre fram i tiden blef det sed att välja en f. d. konsul till diktator. Under senare tider voro en eller annan gång två diktatorer samtidigt i verksamhet.
Ursprungligen gällde rätten att vädja till folket (provokationen) icke mot diktatorn. Denne hade likaledes en mera sjelfständig ställning i förhållande till senaten och var, som det tyckes, till en början höjd äfven öfver folktribunernas åtgöranden. I senare tider var likväl hans militäriska makt underkastad de ifrågavarande inskränkningarna. Småningom kom diktaturen ur bruk. För krigiskt ändamål tillsattes en diktator sista gången år 216 och för annat uppdrag år 202 f. Kr. Visserligen förekommo diktaturer äfven sedermera, såsom Sullas och Caesars; men dessa voro
strängt taget af annat slag, och åtminstone den första var icke inskränkt till viss tid. År 44 f. Kr. afskaffade Antonius detta ämbete för alltid.
En diktator fans äfven i de latinska samhällena. Der tyckes en sådan ämbetsman hafva varit ett slags efterträdare åt konungarna, hvilka längre fram i tiden valdes för år och äfven stundom synas hafva haft en annan ämbetsman vid sin sida. Under Roms välde hade diktatorn kommunal befogenhet.
2. Ordet diktator i modern mening skiljer sig till betydelsen i väsentlig mån från diktator i romersk. En romersk diktator innehade en fullt laglig myndighet, hvaremot den moderne står i alla afseenden utom lagen -- ej allenast så, att han ej är bunden af statens lag, utan så, att sjelfva benämningen diktator är främmande för alla moderna staters författningar. Senare tiders diktaturer hafva oftast tillkommit genom en statskupp (Santa Anna), stundom på uppdrag af landet sjelf (Cavaignac). En diktatur kan vara berättigad och stundom nödvändig. Det kan nämligen gifvas tillfällen, då den lagliga styrelsen -- till följd af otillräckligheten af de medel, som författningsenligt stå henne till buds, eller emedan hon, naggad af partierna, upptages af sjelfförsvar mot dem -- saknar kraft att tillämpa lagen i hela dess omfång samt är ur stånd att rädda staten från undergång. Diktaturen innebär kraft, oberoende af småintressens påtryckning och frihet från hämmande formaliteter. Den är en öfvergående absolut makt. Derigenom skiljer den sig från den absoluta monarkien, hvilken gör anspråk på samt väcker föreställning om beständighet, och detta är orsaken till att de ifrigaste demokrater kunna försvara och förorda denna anarkiens monarki, på samma gång som de bekämpa envåldskonungadömet. -- Diktatorisk, som har afseende på en diktator; oinskränkt befallande, egenmäktig. R. Tdh. J. Th. W.