Diomedes

Diomedes, Grek. mytol. 1) En son af Ares och Kyrene samt konung öfver bistonerna i Tracien. Han besegrades af Herakles, hvilken lät hans egna hästar uppäta honom, emedan D. fodrat sina vilda hästar med menniskokött. -- 2) En son af Tydeus, blef efter sin morfader, Adrastos, konung i Argos. Han deltog först i epigonernas fälttåg mot Thebe och sedermera i det trojanska kriget, bland hvars främste hjeltar han var. Vid alla tillfällen ådagalade D. en lysande tapperhet. Understödd af Athene, vågade han i striden angripa och såra sjelfva gudarna (Ares och Afrodite). Endast Zevs' egen ljungeld mäktade drifva honom tillbaka. I sällskap med Odyssevs utförde han flere bragder, hvilka kräfde på en gång djerfhet och förslagenhet. D. var äfven med bland de i den trojanske trähästen inneslutne hjeltarna. Vid återkomsten till Argos fann han sig sviken af sin gemål, Aigialeia, och flydde då till Daunia (Apulien), i södra Italien, der han förmälde sig med en dotter till konung Daunos. Slutligen lär han under vistelsen på en af de s. k. Diomediska Öarna i Adriatiska hafvet hafva plötsligt försvunnit. Af italerna dyrkades han såsom halfgud och grundläggare af flere städer. A. M. A.