Diptychon, Diptyk (af Grek. diptychos, dubbelt hopvikt), skriftafla, som består af tvänne skifror, hvilka kunna fällas ihop. Sådana skriftaflor voro ursprungligen af trä och öfverdragna med vax, men blefvo, med lyxens öfverhandtagande, förfärdigade af silfver, guld eller elfenben. Numera betyder diptychon vanligen en altarnppsats af tvänne taflor, som kunna fällas tillsamman. Jfr Triptychon .
Koilanaglyf (af Grek. koilos, urhålkad, och anaglyfe, halfupphöjdt arbete, basrelief), låg relief, hvars figurer begränsa… Diorama (af Grek. dioran, se igenom), en af Daguerre 1822 uppfunnen och af Gropius förbättrad rundmålning, framställa… Punkterkonst en från araberna härrörande spådomskonst, bestående deri att man slumpvis tecknar ett antal punkter och fören… Geomanti Grek. (af ge, jord, och manteia, spådom), en konst, som gifver sig ut för att kunna af vissa på måfå i sand t… Illuminera (Lat. illuminare), festligt upplysa (i allmänh. en stad, en öppen plats, en gata, ett hus o. s. v.); färglägg… Glödritning ett slags brännteknik, hvarvid teckningar af figurer, ornament o. s. v. framkallas å en träskifva eller dyl. … Dekupera (Fr. découper), sönderskära, stycka, utskära bilder (i trä eller papp). -- Dekupör (Fr. découpeur), en som ut… Målarekonsten utför sina bilder i en eller flere färger på en jämn yta och ger dem å denna ett sken af kroppslighet. Alltef…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Triptychon triptyk (af Grek. triptychos, tredubbelt hoplagd), en af tre hoplagda skifvor sammansatt skriftafla; altarprydnad, som består af ett fast midtparti … band 16, sp. 729