Dis (Fornn. dis, pl. disir), Nord. mytol., qvinlig gudomlighet; benämning på qvinliga väsenden, till hvilka man offrade (disa-blót). Diserna tyckas hafva varit nära beslägtade med de s. k. följorna (Fornn. fylgjur) och uppträdde än vänskapligt, än fientligt mot menniskorna. När en hjelte snafvade i striden, var det svekfulla diser, som stodo på bägge sidor om honom och ville se honom sårad; var det förbi med lyckan, sades menniskans diser vara döda. Under formen Disa nyttjas ordet såsom personnamn.