*Dödsorsaker, stat. I den svenska befolkningsstatistiken egnades under de första åttio åren, 1750–1830, en stor uppmärksamhet åt dödsorsakerna, och ett ytterst rikhaltigt, för den tiden alldeles enastående material insamlades, som tyvärr ännu till största delen är obearbetadt. För närvarande eger man för städernas del så godt som fullständiga uppgifter i detta afseende, men från landsbygden väsentligen endast angående farsoter äfvensom våldsamma dödsorsaker jämte sjelfmord. Öfver dödsorsakerna i staden Stockholm äro omfattande undersökningar offentliggjorda af prof. K. Linroth och för Göteborg af prof. E. Almquist. Härförutom föreligga flere monografier öfver särskilda sjukdomar, i synnerhet öfver smittkopporna, koleran, frossan m. fl.
Den fullständigaste och bästa statistiken öfver dödsorsakerna är den engelska. Enligt en för ett par årtionden sedan verkställd särskild utredning skulle inom en engelsk generation 15,3 proc. af alla dödsfall efter uppnådda femton års ålder förorsakas af lokala lungsjukdomar, 15,2 proc. af lungsot, 11,4 proc. af hjärnsjukdomar, 10,7 proc. af sjukdomar i cirkulationsorganen, inräknadt vattsot, 9,2 proc. af farsoter, 6,7 proc. af magsjukdomar, 3,1 proc. af kräfta, 3,1 proc. af olyckshändelser och brott, 2,1 proc. af njurlidanden, 1,0 proc. af barnsbörd och barnsängsfeber (räknadt ensamt på den qvinliga folkmängden 2 proc.), 0,5 proc. genom sjelfmord, 0,5 proc. genom sjukdomar i urin- och könsorganen, 0,4 proc. genom ledsjukdomar samt 0,2 proc. genom hudsjukdomar. För öfriga, här ej specificerade sjukdomar äfvensom ålderdomssvaghet återstå alltså 20,6 proc. Med afseende å dessa procenttal bör erinras, att de afse en och samma generation, följd under lifvets olika åldrar — alltså icke en befolkning af samtidigt lefvande olika generationer, hvilka från begynnelsen kunna vara af mycket olika numerisk styrka.
Jämlikt mer än tre årtiondens iakttagelser i England befinner sig kräftan såsom dödsorsak i stark tillväxt, och detsamma är i högre eller lägre grad fallet jämväl med sjukdomar i respirations- och cirkulationsorganen samt nervsystemet. Deremot visar lungsoten en bestämd tillbakagång, från 2,565 dödsfall årligen på 1 mill. inbyggare åren 1858/60 till endast 1,635 åren 1886/90. Äfven de flesta farsoter hafva blifvit sällsyntare, såsom smittkoppor, skarlakansfeber, tyfus m. fl.; dock gäller detta knappast mässling och difteri. Dödsfallen på grund af olyckshändelser och brott aftaga i antal, hvaremot sjelfmordsfreqvensen växer.
Hvad särskildt angår lungsoten, hvars aftagande i England nyss omnämndes, anses denna i flere land vara i tilltagande. Bevisligen är detta fallet i Norge och efter all sannolikhet jämväl på Sveriges landsbygd. Frågan om lungsotens bekämpande är derför numera föremål för ett städse växande intresse. G. S–g.