Dolgoruki [dalgaruki] l. Dolgorukov (af dolgorúkij, "långhändt"), rysk fursteslägt, som leder sina anor från Rurik samt ursprungligen herskade öfver Tsjernigov och en del af Ukrajna. -- 1) Maria D. förmäldes 1624 med Mikael Feodorovitsch, den förste tsaren af huset Romanov. -- 2) Jakob D., general, f. 1639, d. 1720, blef president i tribunalet för kejserliga dekret samt afgick 1687 i en beskickning till Versailles och Madrid. Efter Asovs eröfring (1697) blef han general. I slaget vid Narva (1700) blef han tillfångatagen och hölls derefter under bevakning i Stockholm, men lyckades fly 1710. Efter hemkomsten utnämndes han till senator. D. var en bland de få, som hade något inflytande på tsar Peter I. -- 3) Ivan Alexejevitsch D., Peter II:s gunstling, hade vuxit upp tillsammans med tsaren. Jämte sin fader, Alexej Jurijevitsch, störtade han Peters förre underguvernör, den på Katarina I:s tid allsmäktige Menschikov, hvarefter slägten Dolgoruki fick ett mycket stort inflytande på ryska styrelsen. Efter Peters död (1730) försökte fader och son skaffa kronan åt Ivans syster Katarina D., med hvilken Peter 1729 trolofvat sig; men de misslyckades och förvisades af kejsarinnan Anna till Sibirien, hvarest Alexej dog. Ivan återkallades 1735, men afrättades 1739 i Novgorod jämte sin farbroder Sergi och sin kusin Vasili, sedan de alla förklarats skyldiga till högförräderi. Katarina, som till 1741 hölls inspärrad i kloster, frigafs af kejsarinnan Elisabet och blef 1745 gift med en general Bruce. Hon dog 1747.-- 4) Vasili Krimski D., general-en-chef under Katarina II:s regering, f. 1722, d. 1782, eröfrade 1771 Krim och fick derför tillnamnet Krimski ("den krimske"). -- 5) Juri D., general, f. 1740, d. 1830, efterlemnade en samling memoarer, som utgåfvos 1840. -- 6) Ivan Mikailovitsch D., skald af Dersjavins skola, f. 1764, d. 1823, räknas såsom en af Rysslands klassiske författare. Hans dikter, som utgöras af oden, epistlar, satirer o. d., utgåfvos 1806 (ny uppl. 1849). -- 7) Mikail Petrovitsch D., generaladjutant, f. 1766, stupade i striden vid Virta bro, d. 27 Okt. 1808, såsom chef för ryska avantgardet. -- 8) Vasili D. var krigsminister 1849--56 och chef för tredje afdelningen af kejserliga kansliet (polisminister) 1856--66. -- 9) Peter Vladimirovitsch D., författare, f. 1817, ådrog sig kejsar Nikolai onåd genom sitt, under pseudonymen "grefve d'Almagro" utgifna, arbete Notice sur les principales familles de la Russie (1843; 3:dje upppl. 1858, "Notiser om de förnämsta adliga familjer i Ryssland", 1843), förvisades för en tid till Vjatka, vistades sedermera några år i Petersburg och bosatte sig derefter i Paris. Der utgaf han sin ryktbara bok La vérité sur la Russie (1860, 2:dra uppl. 1861; "Sanningen om Ryssland", öfversatt af J. A. Kiellman-Göranson 1861), hvilken i så hög grad väckte de ryska maktegandes förbittring, att författaren dömdes förlustig sina gods
i Ryssland och till ständig landsflykt. Död i Bern d. 17 Aug. 1868. Utom ofvan nämnda verk utgaf D. bl. a. en historia öfver ätten Dolgoruki, Skasanie o rodje knjasej D. (1840), och ryska adelns ättartaflor, Russkaja rodoslovnaja kniga (1854--57), samt Mémoires (1867--71).