Dolichopus, zool., ett till de långbenta flugornas familj (Dolichopodidae) hörande slägte, som utmärker sig derigenom att hufvudet är af samma bredd som mellankroppen, antennerna oftast korta med omvändt kägelformiga basalleder och äggformiga eller nästan trekantiga ändleder samt ett oftast på ryggsidan beläget borst, nedliggande vingar, taggigt skenben o. s. v. De till detta slägte hörande arterna vistas vid vatten. I Europa finnas åtminstone 100 sådana, af hvilka ett icke obetydligt antal förekommer i Skandinavien. En i mellersta och södra Sverige icke sällsynt art är D. nobilitatus, som är smaragdgrön med svarta antenner och gula ben samt 7 millim. (2,3 lin.) lång. En annan art, D. pennatus, är metallglänsande grön, med antennernas första led och benen gula. J. G. T.
Nordisk familjebok · första upplagan
Dolichopus
Ämne: Blötdjur, snäckor och musslor · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1336 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗