Dominica (Fr. Dominique). 1. En England tillhörig ö bland Små Antillerna i Vestindien, mellan Guadeloupe och Martinique. Arealen 754 qv.-kilom. (13,7 qv.-mil). 27,178 innev. (1871), till största delen negrer. Ön är af vulkaniskt ursprung. Fruktbara dalar omvexla med höga bergstoppar. Produkter: kaffe, socker, kakao, bomull och flere träslag. -- Ön upptäcktes af Columbus, d. 3 Nov. 1493, på en söndag (dies dominica); deraf namnet. Den tillhörde Spanien till 1625, kom då under Frankrike och afträddes 1763 till engelsmännen. 1778 eröfrades den af fransmännen, återlemnades 1783, togs för andra gången af fransmännen 1802 och afträddes å nyo till England 1814. Hufvudstad: Roseau l. Charlottetown. -- 2. (La Dominica l. Hivaoa.) En af Marquesas-öarna, i sydöstra Polynesien. Omkr. 6,500 innev. Denna ö är vulkanisk och dess växtlighet yppig.