Dorotea, svensk-norsk-dansk drottning, dotter af den brandenburgske markgrefven Johan Alkemisten, föddes 1431, förmäldes i Sept. 1445 med unionskonungen Kristoffer samt fick då af honom i morgongåfva bl. a. Örebro hus med Nerike och Värmland -- en för Sveriges och Danmarks lugn högst olycksbringande skänk. Redan 1448 blef hon enka, men d. 28 Okt. 1449 förmälde hon sig för andra gången, med Kristian I, som gaf henne Kalundborgs län och Samsö i lifgeding. Hennes anspråk på den af Kristoffer fastställda morgongåfvan vägrade svenskarna emellertid att uppfylla, dels emedan hon var gift med Sveriges uppenbare fiende och dels emedan
morgongåfvebrefvet, mot landslagens föreskrift, var utfärdadt utan råds råde. Efter Kristians uppstigande på Sveriges tron (1457) stadfäste rådet likväl (Maj 1458) Kristoffers morgongåfva, hvarjämte D. af Kristian fick Norbergs bergslag. När Kristian 1463 fördrefs från Sverige, miste D. å nyo sitt lifgeding, och denna förlust gick henne djupt till sinnes. Hon pantsatte sina juveler i Lybeck för att skaffa sin make medel till det krig, hvarmed han -- såsom det troddes, till följd af hennes eggelser -- hemsökte Sverige och som slutade med hans nederlag på Brunkeberg (1471) mot Sten Sture d. ä. D:s hat vände sig derefter framför allt mot denne. Ehuru 1472 års fredsfördrag mellan Sverige och Danmark icke betog henne utsigten att erhålla sin rätt, förmådde hon, under ett besök i Rom, Sixtus IV att slunga bannstrålen mot Sture, såsom den der förhölle henne hennes rätt. Sedan hennes make dött (1481), uppträdde hon en tid litet fogligare för att derigenom icke helt och hållet stänga sin son Hans' utsigt att få den svenska kronan; men efter några år började hon åter processa och reste 1488 å nyo till Rom, fastän med mindre framgång än förut. "Med den hos en del gamla qvinnor vanliga hätskheten och envisheten" fortsatte hon likväl sina stämplingar mot Sture. -- D. var i hög grad kraftfull och hushållsaktig. 1480 lånade hon sin nödställde make 100,000 lybska mark. Genom Kristian blef hon moder till fyra söner, af hvilka två, konungarna Hans och Fredrik I, hunno mogen ålder, och en dotter, Margareta. Sedan Hans blifvit konung (1481), arbetade hon ihärdigt på att äfven Fredrik skulle få land att regera öfver och genomdref, att Slesvig-Holstein (1490) delades mellan bröderna. Hon dog d. 22 Nov. 1495. J. Th. W.