Dovrefjäll

Dovrefjäll (N. Dovrefjeld) är det vanliga geografiska namnet på det stora parti af de norska fjällen, hvilket i vestlig riktning sträcker sig från riksgränsen till närheten af hafvet och bildar en föreningsled mellan de fjällpartier, som innefattas under de geografiska namnen Kölen och Langfjeldene. Oaktadt denna indelning af det norska fjällsystemet kan försvaras, till följd deraf att det gifver en god öfversigt öfver riktningen af den högsta vattenskilnaden, är den likväl icke fullt berättigad, enär de fjäll, som man velat sammanfatta under benämningen D., i verkligheten bilda ett mycket inveckladt system af högre och lägre ryggar samt af toppar och fjällslätter, genomskurna af djupa dalar. Det rent geografiska D. kan anses taga sin början vid Röros och sluta vid Lesjas dalstrykning, som genomskär fjällmassan vid en höjd af 622 m. (2,095 f.). Det egentliga D. omfattar endast en mindre del af detta stora fjällparti, näml. den del, öfver hvilken den gamla vägen från Gudbrandsdalen går i n. till Opdal i Trondelagen. Vester om denna väg reser sig Snehätta till en höjd af 2,306 m. (7,766 f.). Fjället har der från dal till dal en bredd af vid pass 70 kilom. (9,4 mil) och bildar den längsta af alla norska fjällöfvergångar. Vägen går fram i en dal, som knappast är belägen på större höjd än 1,000 m. (3,360 f.). Vestra delen af fjället är mycket vild och sammanhänger med de höga fjällen i Romsdalen. Sydvestra partiet är den högt liggande platån Gautstigen, som i s. sammanhänger med de stora fjällsträckningarna mellan Gudbrandsdalen och Österdalen. En skarp begränsning af D. i denna (inskränktare) mening kan dock ej uppställas. Till D. hörer också den högt belägna dalen Drivdalen (se Driva). -- Sitt namn har detta fjäll fått efter den lilla socknen Dovre (förr annex till Lesja), som intager den näst öfversta af Gudbrandsdalens terrasser och der man finner den gamla kungsgården Tofte, hvarest enligt sagan Harald Hårfager uppfostrades af jätten Dovre. De bebyggda ställena sträcka sig i denna socken till en höjd af 750 m. (2,526 f.) öfver hafvet. På D. uppfördes "fjeldstuer" redan i början af 12:te årh. Den äldsta af dessa är "Hjerkin"; de öfriga äro "Fokstuen", "Kongsvold" (före 1704 kallad "Hullet") och "Drivstuen". Y. N.