Drifva. 1. Skeppsb. Se Drifning,skeppsb. -- 2. Bergsv. Se Drifning,bergsv. -- 3. Sjöv. Till följd af vindens inverkan framgå (om fartyg) i en annan riktning än den, som fartyget eller kompassen angifver. (Se Afdrift.) När man under hårdt väder lagt bi med ett fartyg. säges man "ligga bi och drifva" (jfr Bi,sjöv.). Äfven när ett fartyg är under inflytande af ström, säges det drifva. -- Man säger, att fartyget "drifver med strömmen", då det med strömmens tillhjelp flyttas från ett ställe till ett annat. -- "Drifva för ankaret" säges om ett fartyg, som under storm eller sjögång ryckt loss ankaret från bottnen, så att detta släpar på densamma eller "draggar med", under det fartyget af vinden alltjämt aflägsnas från sin ursprungliga ankarplats. Detta kallas äfven att gå, komma eller råka "i drift", hvilka uttryck likväl oftare, och med större skäl, användas för att beteckna, det ankarkettingen eller förtöjningarna springa sönder, så att fartyget af vinden föres till annat ställe. R. N.