Dromedar, Vanliga, enpuckliga eller arabiska kamelen, Camelus dromedarius, zool., ett till kamelslägtet inom idislarnas ordning (Ruminantia) hörande däggdjur. Till skilnad från sin tvåpucklige slägting i mellersta Asien har dromedaren endast en fettknöl eller puckel på ryggen. Han är, fullvuxen, 1,7 m. (5,7 f.) hög och vanligen ljust sandfärgad, har en lång, smärt, S-formigt krökt hals och ett litet hufvud, som
med sina stora ögon och små öron ej obetydligt påminner om fårets. De långa och klumpigt byggda benen hafva jämförelsevis svaga skänklar, och fötterna äro försedda med tjocka trampdynor eller putor. Dromedaren förekommer numera endast som husdjur och användes såsom sådant i vestliga Asien samt en stor del af Afrika. Till sina andliga egenskaper är dromedaren ett dumt, envist och trumpet, men på samma gång ett förnöjdt, tålmodigt och ihärdigt djur. Slag och misshandel göra honom halsstarrig, hvaremot en mild behandling eggar honom att uppbjuda alla sina krafter, och särskildt verkar musik mycket uppmuntrande på honom. Dromedaren utgör för många af Asiens och Afrikas nomadfolk deras hela rikedom, deras allt i allo. Dessa folk se uti honom en himmelens gåfva, utan hvilken de hvarken skulle kunna lefva eller drifva handel eller färdas genom ändlösa öcknar. Af denna orsak plägar han kallas "öcknens skepp" och räknas af egypterna såsom en af landets tre välsignelser (de öfriga äro Nilen och palmen). Lika ofruktbar och karg naturen är på det bälte af jorden, dit dromedaren blifvit försatt, lika ihärdig och förnöjsam är denne till sin natur. Steppens torra grässlag och hvassa tistlar äro honom en välkommen, spis.
Förvånande är också dromedarens förmåga att uthärda hunger och törst. Karavaner från det vestliga Afrika färdas stundom på vägar, på hvilka kamelerna under 8--10 dagar äro utan vatten. När tillfälle erbjudes till mat och dryck, vet djuret också att samla föda för kommande dagar. Det är en egendomlig anblick att se detta resliga djur, med nosen sträckt nedåt marken och den turbanklädde, väpnade ryttaren på sin rygg, skynda fram uti öckensanden. Med en beundransvärd jämnhet och lätthet framskrider det i s. k. passgång (d. v. s. samtidigt lyftande båda benen på samma sida) eller i sakta lunk öfver sandfälten utan att någonsin nedsjunka eller taga fel på spåret ibland de ständigt rörliga och kringyrande sandmassorna. Med en uthållighet utan lika kan dromedaren flere veckor å rad dagligen tillryggalägga betydliga vägsträckor. Pilgrimskaravanerna behöfva vanligen endast 30 dagar för att färdas den 200 mil långa vägen från Kairo till Mekka. Dromedarens sinnen äro likaledes ovanligt starka, i synnerhet lukten: på långt håll vädrar han vatten och bete, och med sin fina hörsel uppfattar han i nattens mörker stegen af röfvaren, som smyger omkring för att plundra karavanen. Med en börda af ungefär 3 ctr (130 kilogr.) går dromedaren sin väg framåt under dagens glödande sol genom den heta öckensanden nästan lika ohörbart som menniskans nakna fot, hvarvid ljudet af de i rörelse satta sandkornen under öcknens tystnad påminner om ett på afstånd hördt porlande vatten. Men när aftonen utbreder sin svalka, resa kamelerna sina hufvud, spetsa öronen och tyckas vilja gifva än mera uttryck och kraft åt sin styltande gång. På detta sätt framlefver djuret tre à fyra årtionden, offrade åt mödor och försakelser, för att slutligen, nedtyngdt af ålder och svaghet, störta och blifva ett byte för gamar och sjakaler. Dromedaren, som, väl behandlad, är ett lydigt och villigt djur, visar sig icke sällan vild och ohandterlig, i synnerhet under brunsttiden eller då den giftiga öckenvinden samum är i annalkande. Sedan stormen väl brutit lös, är det nämligen knappast möjligt att med något slags behandling få honom från det ställe, der han lagt sig ned, med bakdelen vänd mot vinden och hufvudet utsträckt på marken. Araberna särskilja tvänne former, af hvilka den ena, den egentlige dromedaren, användes till ridt, hvaremot den andra får göra tjenst som lastdjur. J. G. T.