Drots

Drots l. Drottsäte (Fornsv. drotsæte, Fornn. dróttseti), titel på ett slags i Sachsen, Nederländerna, Belgien, Danmark, Norge och Sverige under medeltiden förekommande tjenstemän. Ordets betydelse är icke klar; det torde dock kunna sättas i sammanhang med orden drott och drotten samt deras motsvarigheter i andra germanska tungomål. Titeln drottsäte torde hafva af nordboarna lånats från Tyskland, vare sig man upptog den tyska benämningen eller dess latiniserade form (drossatus). Om drottsäte står i sammanhang med drott o. s. v., torde det från början haft betydelse af föreståndare, höfvidsman e. d. En sådan betydelse hade ordet verkligen i Tyskland och har det ännu (under formen drost). I Norge förekommo drottsätar först i början af 1100-talet. De hörde da till konungens hushåll, i hvilket de hade tillsyn öfver maten o. d. Mot denna befattning svarar drottsätens latinska benämning, "dapifer", den som frambär rätterna (T. "truchsess"). Under senare delen af 1200-talet förekommo drottsätar i Sverige. De intogo redan då ett mycket framstående rum bland hofvets och rikets stormän. I främsta rummet hade drottsätarna, näst konungen, tillsyn öfver lagskipningen i landet. Med sådan uppgift öfvergick ämbetet till nyare tiden (med titeln småningom förkortad till drots). När Svea hofrätt stiftades, 1614, blef drotsen dess president. Drotsämbetet upphäfdes af Karl XI, då han bröt rådets makt. Det återupplifvades af Gustaf III år 1787, men öfverlefde icke det nya statsskickets införande. Den sista riksdrotsen var grefve K. A. Trolle-Wachtmeister (1787--1809). Hd.