Dust l. Dyst, arkeol., en under medeltiden förekommande ridderlig lek, i hvilken de täflande ryttarna möttes en och en och i hvilken det enda vapen som användes var en lång lans med tre- eller fyrklufven jernspets. Jfr Bohord och Tornej. Hd.
Anciennetet (Fr. ancienneté), ålder i tjensten, särskildt inom militärståndet. I allmänhet ligger ancienneteten till grun… Fredrikshof upphörde 1888 att vara kasern för Svea garde och inrymmer nu expeditionslokal för 4:de arméfördelningens stab… Sjövärn (T. seewehr) kallas i Tyska rikets krigsmakt den del af krigsmakten till sjös, som vid armén motsvaras af lan… Skanstyg verktyg, som användas för fältbefästningars byggande, såsom spadar, hackor, spett, yxor, sågar m. m. Till inf… Gratifikation (Fr. gratification, af Lat. gratificari, göra till viljes), frivilligt lemnad ersättning för gjorda tjenster;… Åldersgräns kallas vanligen den lefnadsålder, vid hvilken tjenstemän äro skyldiga att mot pension afgå från tjenst. Bestä… Fanjunkare milit., i svenska armén högsta underofficersgraden vid alla trupper utom artilleriet. Fanjunkaren biträder ko… Major (af Lat. major, större,äldre), krigsv., benämning på lägsta regementsofficers- (stabsofficers-)graden inom de…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Dyst arkeol., ett slags riddarelek. Se Dust . band 4, sp. 62