Dux, Lat. (jfr ducere, leda), ledare. I det forna Rom användes detta ord om öfverbefälhafvaren i krig (i plur., duces, äfven om underbefälhafvarna) samt betecknade efter ämbetsmannaväsendets reglering (under Diocletianus och Konstantin) militärbefälhafvaren i en provins och blef sedan en bestämd titel (motsvarande hertig, Fr. duc, Ital. duca, Eng. duke). -- I Norge och Danmark nyttjas ordet dux i betydelsen af skolyngling, som sitter främst (i en klass), primus. -- Såsom musikterm förekommer dux i betydelsen fuga.