Dyngbillar

Dyngbillar l. Dyngbaggar, zool. 1. Aphodius, ett till skalbaggarna (Coleoptera), afdelningen Pentamera och bladhorningarnas familj (Lamellicornia) hörande slägte, som igenkännes på pannsprötens klubbor, hvilka bestå af 3--7 rörliga blad, på skalringarna, som äro strimmiga och betäcka bakkroppen, samt på det mellersta, i midten hopstående benparet, den aflånga kroppen o. s. v. Dyngbillarna gräfva ej i jorden, utan lägga sina ägg omedelbart i spillning. Icke sällan får man se dem i sådan mängd slå ned på spillningen, att denna tyckes hafva upplöst sig i dylika djur. Bland de ungefär 20 till Sveriges fauna hörande arterna må nämnas A. fossor, svart, med svagt punkterade, strimmiga skalvingar och af 15 millim. (5 lin.) längd, A. fimetarius, hvilken är svart, med täckvingarna och framhörnen af bröstskölden röda, samt ungefär 2/3 så lång som den förre, och A. rufipes, som är glänsande beckbrun. -- 2. Copris, ett likaledes till bladhorningarnas familj (Lamellicornia) hörande slägte, som igenkännes på det mellersta benparet, hvilket ej är hopstående i midten, äfvensom på den undersätsiga kroppen o. s. v. Bland dithörande skalbaggar, hvilka företrädesvis uppehålla sig i spillning, må nämnas den i Sverige allmänna C. fracticornis, som är metallbrun, med brungula, svartspräckliga täckvingar, hvarjämte hannen har en framåtböjd tagg på hjessan. Längden uppgår till ungefär 10 millim. (3 lin.). Af samma storlek och färg är den likaledes allmänna C. nuchicornis, hvars hjessa har hos hannen en rakt uppstående tagg, hos honan ett kort utsprång i framkanten. Den 25 millim. (8 lin.) långa, glänsande svarta månbaggen (C. lunaris) har på hufvudet en halfmånformig, i midten inbuktad sköld, på hvilken sitter ett upprätt, något bakåtböjdt horn, som hos honan är helt kort. Han är tämligen allmän i Skåne äfvensom i mellersta Europa samt träffas ofta på fästigar och betesmarker, der han af kogödsel bildar små ihåliga kulor och sedan lägger ett ägg i hvar och en af dem. J. G. T.