Echevin

Echevin [esjöväng], Fr. (Ital. scabino l. schiavino, Med. Lat. scabinus), urspr. bisittare i en domstol, nämndeman, sedermera ledamot af municipal myndighet. Hos frankerna tyckes nämndemansinstitutionen hafva förekommit redan i urminnes tid. Ursprungligen var denna myndighet tillfällig och utgjordes af sju s. k. rachimburger, hvilka af ordföranden utsågos bland de på tinget närvarande frie männen. Karl den store förvandlade nämnden till fast, och medlemmarna, hvilka kallades skabiner (scabini), utsagos derefter af grefven och menigheten inom tingslaget, under kontroll af de kongl. sändebuden, missi (jfr Missi dominici), samt hade rätt till vissa sportler och voro afsättliga. Den frankiska nämnden uttalade sjelfva domen och delade med ordföranden (grefven eller hans vikarie) ansvaret för densamma. En fast nämnd af detta slag förekom först i Italien och ej långt derefter i de öfriga land, som tillhörde Karl den stores rike. Jämväl efter detta rikes upplösning bibehöll den sig såväl i Tyskland, der skabinerna kallades "schöffen", som i Frankrike, der de kallades "échevins". Genom länsväsendets utbildning förändrades deras ställning i flere hänseenden; men de bibehöllo sig i Frankrike såsom municipal myndighet ända till införandet af 1791 års författning. S. F. H.