Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ecuador

Ämne: Länder och kolonier: stat och budget · Länder, orter och folkmängd

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 579–580 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

*Ecuador (Republica del Ecuador) ligger som en kil mellan Columbia i n. och Peru i s., utan att nå Brasilien i ö., mellan 1° 23' n. br. och 4° 45' s. br. samt mellan 73° 10' och 81° v. lgd fr. Greenw. Beräknad areal 307,240 qvkm. (utom Galapagos-öarna 299,600 qvkm.). Folkmängden beräknas till 1,204,000 pers. (endast omkr. 400 européer), hvartill anses böra läggas omkr. 200,000 vilda indianer i ö. Jordbruket utgör befolkningens nästan enda inkomstkälla. Utförseln hade 1893 ett värde af 14 mill. sucrés, hvaraf allra största delen kom på kakao. Införseln (10 mill. sucrés) består hufvudsakligen af bomulls- och yllevaror, vin, mjöl och allahanda manufakturer. En 96 km. lång jernväg går från Duran (midt emot Guayaquil) till Sibambes; arbetet med dess fortsättning har afbrutits. Alla provinsernas hufvudstäder äro förenade genom telegraflinier (sammanlagda längden omkr. 2,000 km.). Republiken står i telegrafisk förbindelse med andra land medelst en linie från Guayaquil öfver land till Balenita och derifrån genom kabel till Tehuantepec och New York. Telefonförbindelser finnas i Guayaquil. — Genom lag af d. 6 Dec, 1856 infördes metersystemet, men man begagnar sig i den allmänna rörelsen ännu af äldre spanska måttoch vigtenheter. Sedan Mars 1884 bildar sucré à 100 cents (= 5 frcs) myntenheten; mynten präglas af silfver (1 sucré, 50-, 20-, 10- och 5-cent-stycken), nickel och brons. Guldmynt finnas ej i rörelsen. De tre till sedelutgifning berättigade enskilda bankerna måste hafva 1/3 af sin sedelcirkulation betäckt med guld- eller silfvermynt. — Enligt den 1883 (med ändring 1887) reviderade författningen väljas presidenten och vicepresidenten direkt af folket för 4 år, men vicepresidenten väljes två år efter presidenten, så att deras ämbetstid ej sammanfaller. Presidenten utöfvar styrelsen genom ett kabinett af f. n. 7 ministrar, liksom presidenten ansvariga inför kongressen. Ministrarna jämte prokuratorn i högsta domstolen och sex andra högre ämbetsmän bilda statsrådet, hvars ordförande är vicepresidenten. Kongressen består af en senat af 32 medlemmar (2 för hvarje provins) valda för 4 år (hälften afgår hvartannat år) och en deputeradekammare, hvars medlemmar väljas för 2 år enligt förhållandet 1 för 35,000 innev. Valen till båda kamrarna ske direkt; röstberättigade äro alla gifta män eller enklingar, som fyllt 21 år och kunna läsa och skrifva. Kongressen samlas hvartannat år. — Statens finanser äro i det eländigaste skick. För 1893 beräknades inkomsterna till 4,325,700 sucrés, utgifterna till 4,433,450 sucrés. Republikens utländska skuld 1892 var 12,825,461 sucrés; den inländska skulden uppgick till 4,306,869 sucrés. — I administrativt hänseende är republiken indelad i 16 prov.: Carchi, Imbabura, Pichincha, Leon, Tungurahua, Chimborazo, Canar, Azuay, Loja, Bolivar, Rios, Oro, Guayas, Manabi, Esmeraldas och Oriente, hvartill komma Galapagos-öarna. — Armén räknar i fredstid omkr. 3,350 officerare och manskap; nationalgardets styrka uppgifves till 95,000 man. Flottan räknar 1 kryssare, 1 torpedobåt, 2 små kanonlåtar för flodtjenstgöring och 1 transportfartyg. — Vapnet visar på en oval sköld en klippa i hafvet, öfverspänd af en regnbåge, som är belagd med en gyllene sol och djurkretsens tecken. I bakgrunden synes ett ångfartyg med merkuriistafven. — Flaggan bär landets färger: gult, blått, rödt i horisontala band, det öfversta gula dubbelt så bredt som de båda andra.

Morenos lönmord d. 6 (ej 14) Aug. 1875 gjorde ett hastigt slut på jesuiternas inflytande. De liberale reste sig i Guayaquil och genomdrefvo Borreros val till president. Men då denne styrde med moderation, gjorde de radikales ledare general Veintimilla uppror 1876 och valdes 1877 af de konstituerande cortes till president. Författningen förändrades i liberal riktning, och konkordatet med påfven upphäfdes 1878. Genom de moderates och klerikalt-konservatives gemensamma ansträngningar störtades Veintimilla 1883. E:s presidenter hafva derefter varit Caamaño (1884–88), Flores (1888–92), Cordero (1892–96) och Eloy Alfaro (sedan 1896).