Efesus

Efesus (Grek. Efesos, Lat. Ephesus), i forntiden stad uti Jonien, vid floden Kaystros' utlopp i Efesus-viken, mellan denna flod och berget Koressos. Enligt sägnen anlades det af amazoner. E. beboddes först af karer och leleger och togs derefter i besittning af joner. Genom sin förträffliga hamn, Panormos (som nu är fullständigt igenslammad af Kaystros), höjde sig E. snart till rikedom och makt och intog en framstående ställning i det joniska tolfstadsförbundet. Under Lysimachos' styrelse blef äfven berget Pion (l. Prion) intaget inom befästningsverken och bebygdt. Stadens förnämsta byggnad var det bland verldens sju underverk räknade Dianatemplet (Artemision), hvars uppförande börjades omkr. 600 f. Kr. af Chersifron från Knossos och fullbordades omkr. två hundra år derefter af Demetrios och Paionios från Efesus. (Om den efesiska Diana och hennes dyrkan, se Artemis; jfr Apostlag. 19: 24--35.) Detta tempel, som låg vid den nuv. byn Ajaslik l. Ajasoluk, var uppfördt af hvit marmor, hade höga monolitkolonner och var smyckadt af Greklands berömdaste konstnärer. Sedan det 356 f. Kr. blifvit uppbrändt af Herostratos, byggdes ett ännu praktfullare tempel af Alexander den stores arkitekt Dinokrates. Den nya byggnaden var 130 m. (440 f.) lång och 70 m. (235 f.) bred samt hade 128 kolonner af 20 m. (67 f.) höjd. Nero beröfvade templet dess rika skatter, och goterna uppbrände det 262 e. Kr. -- Filosofen Herakleitos, skalden Hipponax och målaren Parrhasios härstammade från E. I apostlarnas historia intager denna stad ett framstående rum. På sin andra missionsresa predikade Paulus der kristendomen, och på sin tredje resa uppehöll han sig i E. nära tre år (55--57) samt skref derifrån brefvet till galaterna och det första brefvet till de kristne i Korint. Efter Jerusalems förstöring lär Johannes hafva flyttat till E. och der skrifvit sitt evangelium. 431 hölls i denna stad det tredje ekumeniska mötet, och 449 den s. k. röfvaresynoden (för biläggande af de eutychianska villfarelserna). E., hvilket af romarna betraktades såsom Mindre Asiens hufvudstad, gick småningom tillbaka dels genom jordbäfningar och dels genom hamnens igengrundning. Slutligen blef det i 3:dje årh. plundradt af skyter och goter och förföll derefter hastigt. Engelsmannen J. T. Wood, hvilken sedan 1868 ledt utgräfningar derstädes, har upptäckt vigtiga inskrifter och skulpturer samt en del af Diana-templet, hvaraf flere kolonnfragment blifvit förda till London och uppställda i British museum. Man har genom gräfningar äfven lyckats återfinna platserna för och några lemningar af stadens öfriga mest betydande byggnadsverk, bl. a. flere tempel och gymnasier, hamnen, serapeion, en teater (som beräknas hafva rymt omkr. 56,000 personer), ett stadion o. s. v.