Egbert (Ecgberht), angelsachsisk konung, f. omkr. 775, täflade 786 om Wessex' krona med Brihtric. Denne blef vald till konung, och E. flydde, först till kung Offa i Mercia, sedan till Karl den stores hof. När Brihtric blifvit förgiftad af sin gemål, Edbrugha, besteg E. (800) Wessex' tron. 823 införlifvade han Kent, Essex och Sussex med sitt land och tvang Ostangeln att erkänna honom som öfverherre. 827 underlade han sig Mercia och Northumberland samt 828 Wales. Han hade nu förenat alla Englands angelsachsiska småstater till ett rike och kunde med skäl antaga titeln "engelsmännens konung". Mot slutet af hans regering gjorde danskarna flere gånger angrepp på England. 835 lyckades E. vinna en stor seger öfver dem vid Hengestesdun, i Cornwall. Död 836.
Nordisk familjebok · första upplagan
Egbert
Ämne: Sagokonungar, kungar och släktingar · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 189 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗