Sida 101
Egeiska hafvet
beroende form, i hvilken hans idéer framträdt i skrift. Den befogenhet, som innerst ligger under den literära eganderätten, fordrar dennes sammanställande med en konstnärs rätt till uteslutande reproduktion af sina konstalster och en uppfinnares rätt till sin uppfinning, samt löper till sist ut i rätten till okränkt begagnande af en firma, namn på en tidning, varumärken o. s. v. Jfr Sameganderätt, Granskapsförhållande och Literär eganderätt. E. V. N.
Egard [-är], Fr. (af garder, akta), anseende; aktning, högaktning; hänsyn.
Egbert (Ecgberht), angelsachsisk konung, f. omkr. 775, täflade 786 om Wessex' krona med Brihtric. Denne blef vald till konung, och E. flydde, först till kung Offa i Mercia, sedan till Karl den stores hof. När Brihtric blifvit förgiftad af sin gemål, Edbrugha, besteg E. (800) Wessex' tron. 823 införlifvade han Kent, Essex och Sussex med sitt land och tvang Ostangeln att erkänna honom som öfverherre. 827 underlade han sig Mercia och Northumberland samt 828 Wales. Han hade nu förenat alla Englands angelsachsiska småstater till ett rike och kunde med skäl antaga titeln "engelsmännens konung". Mot slutet af hans regering gjorde danskarna flere gånger angrepp på England. 835 lyckades E. vinna en stor seger öfver dem vid Hengestesdun, i Cornwall. Död 836.
Egby (Ekby), socken på Öland, Kalmar län, Runstens härad. Arealen 1,170 hekt. (2,370 tnld). 400 innev. (1879). Annex till Köping, Kalmar stift, Ölands norra kontrakt.
Egeberg, Kristian August, norsk läkare, f. i Kristiania d. 5 Aug. 1809, blef student 1827, aflade medicinsk ämbetsexamen 1833, tjenstgjorde 1834--53 som militärläkare och egnade sig derefter uteslutande åt enskild praktik. 1858 blef han medlem af Videnskabs-selskabet i Kristiania. -- E. gaf upphofvet till de skandinaviska naturforskaremötena. På hans föranstaltande samlades nämligen för första gången (i Göteborg 1839) naturforskare och läkare från alla de skandinaviska landen. Y. N.
1. Egede, Hans, norsk prest och missionär, f. i Trondenäs socken, Nordlands amt, d. 31 Jan. 1686, blef student i Köpenhamn 1704 och kyrkoherde i Vågens socken, på Lofoten, 1707. I den tron att grönländarna voro förvildade ättlingar af de kristne norrmän, som i forna tider invandrat till Grönland, framlade han 1710 ett förslag rörande deras omvändelse till kristendomen och arbetade sedan länge på att sätta detta förslag i verket. 1717 nedlade han sitt ämbete samt begaf sig 1718 till Bergen och Köpenhamn. Af konung Fredrik IV fick han löfte om understöd, och efter flere års ansträngningar lyckades han att i Bergen genomdrifva bildandet af ett grönländskt handelskompani, som tog missionssaken om hand. Den 3 Juli 1721 landsteg han på Grönland, hvarefter han verkade der på en gång som missionär och som ledare af handelskompaniets affärer. Snart upptäckte han, att landets innevånare icke voro af norsk härkomst, utan ett folk med fullkomligt främmande språk och seder. Men han stod energiskt fast vid sin föresats och vann slutligen infödingarna för
kristendomen. 1726 upplöstes handelskompaniet i Bergen, och efter Fredrik IV:s död (1730) indrogs det anslag, som från statskassan tillfallit missionen. Om sider lät dock den nye konungen, Kristian VI, öfvertala sig att understödja omvändelseverket. Kort derefter (1733) ankommo till Grönland några från annat håll utsända herrnhutiska missionärer, som på allt sätt motarbetade E:s verksamhet. 1734 dog hans maka, Gertrud Rask, som varit en trogen medhjelparinna i hans kall. Dessa omständigheter gjorde, att E. 1736 flyttade till Köpenhamn, der han blef styresman för den grönländska missionen och fick titel af biskop. 1747 tog han afsked från denna befattning och flyttade till Stubbekjöbing, på Falster, hvarest han dog d. 5 Nov. 1758. -- E. utgaf åtskilliga arbeten, som utgöra värdefulla källskrifter rörande Grönlands äldre historia och detta lands missionshistoria: Kort beretning om den grönlandske missions beskaffenhed (1737), Omständelig relation angående den grönlandske missions begyndelse og fortsättelse (1738) samt Det gamle Grönlands nye perlustration etter naturhistorie (1741). Y. N.
2. Egede, Paul, norsk prest, missionär och filolog, den förres son, f. 1708 i Vågens socken, Nordlands amt, upptog och fortsatte med stor ihärdighet sin faders verk. Som barn lärde han sig att tala grönländarnas språk, gjorde derefter teologiska studier i Köpenhamn och kom 1734 tillbaka till Grönland, hvarest kolonien Kristianshåb blef den förnämsta platsen för hans missionsverksamhet. Af helsoskäl bosatte han sig 1740 i Köpenhamn. 1741 blef han prest vid Vartou hospital, med skyldighet att biträda fadern i utbildandet af för Grönland afsedda seminarister och att öfversätta bibeln på grönländska. 1744 utgaf han de fyra evangelierna på sistnämnda språk, 1750 ett grönländsk-danskt lexikon, 1760 Grammatica grönlandico-danico-latina samt 1766 en fullständig grönländsk upplaga af Nya testamentet. 1747 öfvertog han ensam undervisningen vid det grönländska seminariet, 1758 blef han "provst for Grönland", och 1761 fick han professors-titel. Död 1789. Y. N.
Egedesminde, den sydligaste danska kolonien i Nord-Grönland, på en ö i Diskobukten. Den anlades 1759.
Egeiska hafvet (Grek. Aigaion pelagos, Lat. Mare aegaeum) l. Grekiska arkipelagen kallas den betydliga vik, som i nordlig riktning intränger mellan den grekisk-turkiska halfön och Mindre Asien. (I forna tider bar endast norra delen deraf detta namn.) Det sträcker sig i s. från Kap Malia, på ena sidan, till sydvestra spetsen af Mindre Asien, på den andra. I s. v. står det i förbindelse med Joniska hafvet, i s. ö. med Medelhafvets östra del (det s. k. Levantiska hafvet) och i n. -- genom Hellesponten, Marmarasjön och Bosporen -- med Svarta hafvet. Längden är 670 kilom. (90 mil), bredden omkr. 300 kilom. (40 mil) och arealen 197,400 qv.-kilom. (3,585 qv.-mil). Detta hafs olika delar hade hos de gamle sina egna benämningar: Mare myrtoum, mellan Cykladerna och Peloponnesos, Mare creticum, mellan samma öar och Kreta, Mare carpathium, mellan Kreta och
Källa: Project Runeberg ·
