Sida 154
Ekeblad, Klas, d. ä.
sorteringen och delningen af Kristian II:s (från München skänkta) arkiv. Ehuru 1831 utnämnd till bataljonspredikant vid Svea lifgarde, qvarstannade han, för fullgörande af detta uppdrag (hvilket af norska vederbörande ingalunda underlättades), flere år, med 1 rdr spec. i dagtraktamente. Men 1836 tröttnade vederbörande i Sverige. E:s arvode indrogs, och han ålades att aflemna handlingarna. Ur dessa hade han då redan utgifvit "Christiern II:s arkiv. I. Handlingar rörande Severin Norby", 1--3 (1835--36). Från 1835 hade han mest vistats i Stockholm, der han 1838 af Karl Johan erhöll Adolf Fredriks regalt patronella pastorat. Trots många påminnelser och åtgärder både af justitiekansleren och öfverståthållaren blef E:s uppdrag i afseende på de norska handlingarna ej slutfördt förrän år 1846. Till de förut utgifna Handlingarna hade E. under tiden, 1842, utgifvit ett "Bihang", innehållande akter ur svenska riksarkivet samt Stockholms rådhusrätts arkiv och belysande samma tids historia. För öfrigt hade E. äfven på andra håll fått anseende som "bråkig", dels genom åtgärder till fromma för sedligheten och fattigvården i sin församling, dels som statsrevisor, 1841 och 1845, och dels som medlem i direktionen för Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm. Ifrande för rättmätiga syften, visade han dock dervid sällan det lugn som höfves. Många funno det derför i sin ordning, att E. 1850 åtalades för att hafva, mot giftomans förbud, "med vigsel fullbordat" ett redan förut faktiskt bestående äktenskap. E. afsattes, men med hemställan från Högsta domstolen att straffet måtte af nåd förvandlas till sex månaders suspension, hvarom äfven en deputation från församlingen bönföll. K. M:t beviljade straffets förmildring, och E. belyste ärendet i skriften Några data ur en 13-årig ämbetsverksamhet till förklaring af en 6 månaders ofrivillig overksamhet. Från trycket utgaf han senare åtskilliga predikningar, en broschyr med titeln Norska frågan (1860), en "ämbetsberättelse": Vattuminskningen i norra polartrakterna, dess orsaker och dess följder (1865; redan 1831 afgifven till Vitterhets historie o. ant. akad., men der "förkommen", såsom stridande mot Berzelii åsigter och ej tillhörande akademiens område), en broschyr med titeln Om osedligheten i Stockholm (1866) m. m. samt en öfversättning af Magnus Eirikssons undersökning angående Johannes evangelium (1864). Liksom E. genom sistnämnda öfversättning visade sig hafva brutit med den stränga ortodoxien, till hvars försvar han förut uppträdt, t. o. m. i egenskap af åklagare mot Nils Ignell, fick man mot slutet af hans lefnad äfven höra honom som demokratisk folktalare. Död i Stockholm den 20 Dec. 1870. H. W.
Eke, socken i Hemse ting af Gotlands södra härad. Arealen 1,653 hekt, (3,349 tnld). 265 innev. (1879). Annex till Rone, Visby stifts södra kontrakt.
Ekeberg, säteri i Lillkyrka socken, Örebro län, på en udde i Hjelmaren, midtemot Göksholm. 1 mtl frälsesäteri med underlydande 5 mtl frälse. Från 1400-talet till 1738 egdes detta gods af slägten Leijonhufvud, och sedan dess har det
tillhört medlemmar af slägterna Svedenstjerna, Uggla, Horn, Dalman och Lamberg. Margareta Leijonhufvud (sedermera Gustaf I:s drottning) hade der sitt barndomshem.
Ekeberg, ett invid Kristiania beläget, 129 m. (435 f.) högt fjäll, som utgör Akersdalens gräns mot ö. På dess platå ligger "Svenskslätten", så kallad med anledning af den strid, som der utkämpades natten mellan d. 17 och d. 18 Maj 1564, då den framför Akershus stående svenska belägringshären slog de från Danmark anlända undsättningstrupperna. Y. N.
1. Ekeberg, Karl Gustaf, sjöfarande, reseskildrare, f. 1716 i Danderyds socken, i Roslagen, hade först anställning på apotek, var sedan skeppsläkare på en spaniefarare, deltog derefter i tvänne resor till Medelhafvet (ena gången såsom konstapel och andra gången såsom styrman) samt företog efter 1742 i Ostindiska kompaniets tjenst flere färder till de ostindiska och kinesiska farvattnen, bl. a. 1764, i sällskap med botanisten Sparrman, och 1769--71, hvilken resa blifvit förevigad genom J. Wallenbergs "Min son på galejan". (Äfven E. skildrade denna färd, i Ostindisk resa 1770--71, utg. 1773.) 1750 utnämndes han till kapten på skeppet "Freden", och 1755 till löjtnant vid amiralitetet. Efter 1777 var han bosatt på den af honom inköpta egendomen Altomta i Upland, der han dog 1784. -- E. hade rykte för att vara en af sin tids skickligaste sjöman och hade derjämte stor förtjenst om införandet af ett humanare behandlingssätt om bord. Han utgaf åtskilliga afhandlingar och uppsatser i Vetenskapsakademiens Handlingar och i Patriotiska sällskapets Journal samt författade dessutom Berättelse om den kinesiska landthushållningen (1757) äfvensom den ofvannämnda resebeskrifningen. 1761 blef han medlem af Vetenskapsakademien.
2. Ekeberg, Anders Gustaf, kemist, den, förres brorson, f. 1767, d. 1813, blef student i Upsala 1784, filos. magister 1788, docent i kemi 1794 och kemisk laborator 1799 samt ledamot af Vetenskapsakademien s. å. Han gjorde flere vigtiga upptäckter, bl. a. af en metod för tillverkning af ett slags mycket starkt, klart och genomskinligt porslin. (Hemligheten af detta ämnes sammansättning dog likväl med uppfinnaren.) Hans flesta vetenskapliga uppsatser äro intagna i Vetenskapsakademiens handlingar.
Ekeberga, socken i Kronobergs län, Uppvidinge härad. Arealen 17,646 hekt. (35,746 tnld). 1,444 innev. (1879). Annex till Lenhofda, Vexiö stift, Uppvidinge kontrakt.
Ekeblad, gammal svensk adlig ätt (med ett ekblad till sköldemärke). Den introducerades på riddarhuset 1625, fick 1711 friherrlig och 1719 greflig värdighet samt utgick på svärdssidan 1827.
1. Ekeblad, Kristoffer Johansson, krigare och skald, f. på Stola, i Strö socken, Skaraborgs län, 1592, deltog i trettioåriga kriget och avancerade till öfverste samt dog 1664. Han är namnkunnig mindre såsom krigare än såsom författare af visor och tillfällighetsdikter, af hvilka några blifvit tryckta i senare tider.
2. Ekeblad, Klas, d. ä., grefve, krigare, riksråd, den föregåendes sonson, född d. 20 Febr.
Källa: Project Runeberg ·
