Sida 374
Essenwein, August Ottmar, tysk arkitekt och konsthistoriker
urspr. fr. Westfalen, härstammar från Diedric von E. (slutligen öfverste för Tavastehus regemente), hvilken 1663 naturaliserades såsom svensk adelsman och 1664 introducerades på svenska Riddarhuset. En gren af ätten inskrefs 1818 på finska riddarhuset.
Essen, Hans Henrik von, grefve, fältmarskalk, riksståthållare i Norge, af ätten von E. 1), son af kammarherren friherre Fredrik Ulrik von E., föddes på Kafvelås i Vestergötland d. 26 Sept. 1755. Han blef 1773 kornett vid Vestgöta kavalleri och avancerade snabbt på den militära banan: 1787 var han redan öfverste i armén, 1789 blef han chef för Bohus läns gröna dragoner, 1792 för Lätta dragonerna, 1795 generalmajor, 1805 generallöjtnant, 1807 general af kavalleriet och 1811 fältmarskalk. Derjämte gjorde von E. karriér vid hofvet: 1777 utnämndes han till hofstallmästare, 1788 till förste hofstallmästare, 1796 till riksstallmästare och 1816 till riksmarskalk. Von E. var en af Gustaf III:s synnerliga gunstlingar. 1783 var han konungen följaktig på resan till Italien, Frankrike och Tyskland samt deltog vid hans sida i finska fälttåget (1788--90). 1788 organiserade han, jämte landshöfdingen grefve Ekeblad, en frikår i Vestergötland till Göteborgs försvar mot ett väntadt anfall från Norge. Underrättad om mordanslaget mot Gustaf III, varnade han denne och sökte, ehuru förgäfves, afhålla honom från att besöka den olyckliga maskeraden (1792). Det var v. E., som mottog den sårade konungen i sina armar och förde honom till hans loge. 1795--97 var v. E. öfverståthållare i Stockholm. 1796 åtföljde han regenten, hertig Karl, på en resa till Petersburg. 1800 utnämndes v. E. till generalguvernör i Pommern. Han genomförde lifegenskapens afskaffande derstädes och försvarade 1807 Stralsund i 2 1/2 månader mot fransmännen samt afslöt med dessa fiender ett ärofullt vapenstillestånd, som för tillfället räddade Pommern åt svenskarna. Då Gustaf IV Adolf uppsade detta stillestånd, d. 2 Juli 1807, föll nämnda provins i fransmännens händer. Efter 1809 års revolution blef v. E. statsråd och upphöjdes i grefligt stånd. Redan i Sept. 1809 lemnade han sin plats i konungens råd och afgick till Paris såsom fredsunderhandlare. D. 6 Januari 1810 afslöt han ett fredsfördrag, hvarigenom Sverige åter kom i besittning af Pommern. 1813 blef v. E. öfverbefälhafvare öfver den mot Norge sända armén. 1814 utnämndes han till riksståthållare i Norge och till norsk fältmarskalk. 1816 nedlade han riksståthållareämbetet och utnämndes 1817 till generalbefälhafvare i Skåne. Han dog i Uddevalla d. 28 Juli 1824. -- Von E. utmärkte sig genom ett lugnt och jämnt väsende samt visade mycken duglighet och samvetsgrannhet i de offentliga värf, som uppdrogos åt honom.
Essen, Odert Reinhold von, krigare, f. 1755. Som sekundchef för Tavastehus regementes jägarbataljon deltog han under 1808 års krig i striderna vid Ypperi, Wiirret, Pyhäjoki och Siikajoki. Den 25 Juni 1808 erhöll han befälet öfver den af Bergenstrålska truppens qvarlefvor bildade sjette brigaden och deltog
med den i striderna vid Alavo, Salmis och Oravais. Den 8 Aug. 1809 blef han generaladjutant och erhöll d. 7 Nov. s. å. afsked ur svensk tjenst med generalmajors grad och pension. Död i Borgå 1837. F.
Essenbek, benediktinkloster i Jylland nära Randers, stiftades omkr. 1140 af Stig Hvide ("Hvitaledr"), Knut La värds måg, som i Valdemar Knutssons följe stupade i ett slag vid Viborg (1151). Vid reformationen blef E. kronans egendom, men pantsattes kort derefter hos en Juel. C. R.
Essence [-sangs], Fr. (Lat. essentia, af esse, vara), egentl. väsende; extrakt; välluktande olja, som destilleras ur vissa växter. Jfr Parfym och Quintessence.
Essence de Mirbane [-sangs dö Mirban], Fr. Mirbanolja l. konstgjord bittermandelolja, kem. tekn., handelsnamn på en blandning af nitrobenzol och nitrotoluol, som med anledning af sin angenäma lukt användes vid parfym- och tvåltillverkning. Den utgör en gul, i vatten så godt som olöslig, i alkohol och eter lättlöslig vätska, som är tyngre än vatten (eg. vigt = 1,2) och som kokar vid 205°--210° C. Namnet härrör från Collas i Paris, hvilken först framställde detta ämne i större skala.
1. Essendrop, Bernhard Ludvig, prest och politiker, f. 1812, blef teologie kandidat 1834 och kyrkoherde i en af Trondhjems församlingar 1837 samt är sedan 1875 stiftsprost i samma stad. Under en längre följd af år har han varit medlem af stortinget, och från 1874 har han beklädt den ena af dess presidentsplatser. Y. N.
2. Essendrop, Karl Peter Parelius, norsk prest och politiker, den föregåendes broder, f. 1818, blef teologie kandidat 1839 samt verkade från 1842 på åtskilliga ställen som skollärare och prest, tills han, 1861, befordrades till biskop i Tromsö stift. 1867 blef han stiftsprost i Kristiania, 1872--74 var han statsråd och chef för kirkedepartementet, och sistnämnda år blef han biskop i Kristiania stift. 1877--79 deltog han, i egenskap af en bland hufvudstadens stortingssuppleanter, i tingets förhandlingar. Han åtnjuter stort anseende som andlig talare och har utgifvit Prädikener til alle årets sön- og helligdage (1873). Y. N.
Essener. Se Esséer.
Essentiel (Med. Lat. essentialis, af essentia; jfr Essence), väsentlig, nödvändig. -- Essentialiter, Lat. väsentligen. -- Essentialitet, väsentlighet, nödvändighet. -- Essentialia contractus, jur., sådana bestämmelser i ett obligatoriskt aftal, som äro så nödvändiga, att om de saknas, aftalet antingen är helt och hållet ogiltigt eller förvandlar sig till ett aftal af annat slag. Motsatser: accidentalia contractus och naturalia contractus.
Essenwein, August Ottmar, tysk arkitekt och konsthistoriker, f. 1831 i Karlsruhe, kom 1856 till Wien, der han fick anställning vid statsjernvägarna, var derefter någon tid anställd som professor vid den tekniska högskolan i Graz och blef 1866 föreståndare för det germaniska museet i Nürnberg. Åt denna institution har
Källa: Project Runeberg ·
