Sida 546
Fawkes, Guy, engelsk konspiratör
Favart [-var], Charles Simon, fransk operettförfattare, f. 1710, d. 1792, blef genom sina af äkta franskt behag och glädtighet utmärkta operatexter, hvilka sattes i musik af Duni, Monsigny m. fl., i väsentlig mån skapare af den franska opéra comique. Åtskilliga af dessa texter, som äro än landtliga idyller, än lustiga farser och parodier, äro gifna i Sverige, t. ex. de berömda Ninette à la cour, Les trois sultanes m. fl. 1745 gifte sig F. med Marie Justine Benoîte Duronceray (f. 1727, d. 1772), hvilken äfven gjorde sig känd som författarinna (Annette et Lubin) samt ännu mer såsom utmärkt sångerska, skådespelerska och dansös vid Opera comique och Théâtre italien. Hon var den första, som dristade spela subrett eller landtflicka i den dessa roller motsvarande kostymen, i stället for i hofdrägt. När hennes man öfvertog direktionen af marskalkens af Sachsen skådespelaretrupp, medföljde hon denne till Flandern, men hade många vidrigheter att utstå från marskalken, hvilken under ett år inspärrade henne i kloster af hämd för det hon motstått hans kärleksanbud. (Hon är hufvudfiguren i Offenbachs "M:me Favart".) Båda makarnas samlade arbeten utgåfvos under titeln Théâtre de monsieur et madame Favart (1763--72). A. L.
Favart [-var], Pierrette Ignace Pingaud, kallad Marie F., fransk skådespelerska, f. 1833, debuterade 1847 på Théâtre français. Hon är en ypperlig framställarinna af naiva älskarinne-roller och har en stor förmåga att inlägga sanning i ett passioneradt spel. Särskildt är hon berömd för sin framställning af unga flickor i Mussets lustspel.
Fawcett [fåset], Henry, engelsk nationalekonom, f. 1833, förvärfvade 1856 doktorsgrad vid universitetet i Cambridge. 1858 drabbades han af den olyckan att förlora synen på båda ögonen, men fortsatte likväl med beundransvärd energi sina studier och offentliggjorde en mängd värderika afhandlingar i nationalekonomi och statskunskap. Han utnämndes 1863 till professor i politisk ekonomi vid universitetet i Cambridge och blef 1865 medlem af underhuset. F:s rika begåfning, själfständiga karakter och lysande vältalighet tillförsäkrade honom snart en aktad ställning inom parlamentet. I politiskt hänseende slöt han sig till den lilla grupp af radikala, som i allmänhet understödde den Gladstoneska ministèren, men intog likväl till densamma en sjelfständig ställning. Sålunda bekämpade han dess förslag till undervisningslag (1873). Detta förslags förkastande föranledde Gladstone att upplösa underhuset, men i det nya, der tories hade öfvervigten, fick F. 1874 en plats och bekämpade kraftigt kabinettet Disraeli, i synnerhet dess österländska politik. Så t. ex. väckte han 1878, men utan framgång, flere förslag till tadelvotum mot ministèren med anledning af kriget i Afganistan. 1880 blef F. åter omvald till ledamot af underhuset. Såsom parlamentsledamot har F. bl. a. arbetat för kyrkans skiljande från staten samt för qvinnans sociala och politiska likställighet med mannen. Såsom nationalekonom har han framställt flere praktiska förslag till pauperismens minskande och står i
befolkningsfrågan på Malthus' ståndpunkt. Bland hans arbeten märkas: A manual of political economy (1863; nya tillökade uppl. 1869 och 1874), Economic position of the british labourer (1865), Pauperism, its causes and remedies (1871), Free trade and protection (1878). F:s hustru, Millicent F., f. Garret, står i främsta ledet bland kämparna för qvinnoemancipationen i England. Hon har bl. a. utgifvit Political economy for beginners (1869).
Fawcett [fåset], Edgar, amerikansk skald, f. 1847 i New York, studerade der vid Columbia College och egnade sig tidigt åt literär verksamhet. Af hans noveller: Purple and fine linen (1875) och Ellen story (1876), i hvilka han gisslar ihåligheten i det amerikanska sällskapslifvet, hade särskildt den förra stor framgång. Hans 1878 under titeln Fantasy and passion utgifna dikter hafva förvärfvat honom en framstående plats bland samtida skalder. Dessa dikter utmärka sig genom en rikedom af originella tankar och visa en sällsynt makt öfver språket samt stort formvälde. F:s skådespel The false friend har uppförts med framgång. Hans samling af sånger för barn, Short poems for short people, förtjenar jämväl omnämnas.
Favé, Ildephonse, fransk artilleriofficer och militärförfattare, f. 1812 i Dreux, blef ordonnansofficer hos Napoleon III, 1855 professor vid polytekniska skolan och 1865 direktör för densamma samt brigadgeneral. Tillfångatagen vid Sedan (1870), drog han sig efter freden tillbaka till privatlifvet. I det af Napoleon III utgifna arbetet Etude sur le passé et l'avenir de l'artillerie (1846--72) äro banden 3--6 af F. Af hans öfriga arbeten må nämnas Nouveau système d'artillerie de campagne du prince Louis Napoleon Bonaparte (1851) och De la réforme de l'armée française avec un projet de loi (1875).
Faventia, romarnas benämning på den nuvarande staden Faenza.
Faverges (-versch), stad i franska depart. Haute-Savoie. 1,535 innev. (1876). Sidenoch jernfabrikation.
Faversham [feversjöm), l. Fevers-, gammal stad i engelska grefskapet Kent, på södra sidan af Themsens mynning. Omkr. 7,200 innev. Liflig handel. Betydande ostronfiske.
Favete linguis, Lat., eg. gynnen (ceremonien) med (edra) tungor, d. v. s. iakttagen en andaktsfull tystnad! tigen! tyst! En uppmaning, som den romerske presten före offret plägade rikta till den närvarande menigheten.
Favignana [-vinjana], ö i Medelhafvet. Se Egadiska öarna.
Fawkes [fåks], Guy, engelsk konspiratör, f. 1570 i Yorkshire af protestantiska föräldrar, öfvergick till katolicismen och tjenade i den spanska armén i Nederländerna. 1604 återvände han till England och förenade sig med några fanatiska katoliker, som bildat en sammansvärjning, den s. k. krutkonspirationen, för att spränga konungen och parlamentet i luften, d. 5 Nov. 1605. Planen röjdes, och F., som åtagit sig att antända minan, arresterades natten till d. 5 Nov. samt afrättades d. 3 Maj 1606. Till minne af denna
Källa: Project Runeberg ·
