Sida 637
Fillias, Achille Étienne
oregelbundet byggd, med krokiga gator och gränder. Förnämsta byggnaden är kyrkan (påbörjad 1775 och invigd 1785). 1879 var antalet handlande 27, med en betjening af 39 personer. Handtverksindustrien sysselsatte s. å. 27 idkare, med en arbetarepersonal af 56 personer. Antalet fabriker var 5, med 40 arbetare och ett tillverkningsvärde af 103,297 kr. Staden har ett treklassigt allmänt läroverk samt en bergselementarskola, stiftad 1830 och upprätthållen genom anslag af brukssocieteten och staten. I F. finnas sparbank (stiftad 1823) och ett afdelningskontor af Värmlands enskilda bank. Vid F. sammanträffa Filipstads norra bergslags jernvägar, bibanan F.--Daglösen och Östra Värmlands jernväg; och genom dessa står F. i förbindelse med Bergslagernas jernvägar. För riksdagsmannaval är F. förenadt med Karlstad till en valkrets. I kyrkligt hänseende utgör Filipstads stadsförsamling jämte Fernebo och Nordmark ett regalt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift, Nyeds kontrakt. Vid nuvarande kyrkoherdes afgång skall Nordmark, enligt k. brefvet af d. 4 Okt. 1872, frånskiljas och utgöra ett särskildt regalt pastorat. -- Staden anlades på grund af privilegier, utfärdade af Karl IX 1611, och erhöll sitt namn efter hans yngste son, Karl Filip. Till följd af tvister mellan bergsmännen och borgarena samt en eldsvåda, som 1694 lade större delen af staden i aska, förlorade den 1695 sina privilegier och lades under landsrätt. Genom en k. förordning af 1720 bestämdes, att 50 familjer skulle få bo qvar på platsen och att densamma skulle "blifva en köping eller marknadsplats, hvarest bergsmän måge drifna köpenskap med brukspatroner, bönder och stadsbor, sälja sitt tackjern och tillhandla sig ätande och nötande varor till sina bergsbruk". Några år senare erhöllo ytterligare tio familjer bosättningsrätt, men först 1835 upphäfdes alla de inskränkande författningar, som fjättrat F:s samhälle. Den förre justitiarien fick då namn af borgmästare, och stadsrättens ledamöter kallades rådmän.
Filipstads bergslags kanal, i Värmland, mellan sjöarna Daglösen och Lungen, fullbordades 1857. Slussarna hafva en längd af 28,8 m., en bredd af 3,8 m. och djup af 1,8 m. Kanalen, som före anläggningen af Östra Värmlands jernväg förmedlade trafiken mellan Filipstad och Sjöändans lastningsplats och jernvägsstation vid Bergsjön och då trafikerades af flere ångbåtar, användes numera endast af ett fåtal lastpråmar (år 1879: 36 st.). A. G.
Filistéer (Hebr. Pelisthim), semitisk, enligt någras mening indo-europeisk, folkstam, bebodde sydvestra kuststräckan af det efter dem uppkallade Palestina, från egyptiska gränsen till berget Karmel. De skola i den förhistoriska tiden hafva bott på ön Kreta (Hebr. Kaftor), hvarifrån de utvandrat till Nedre Egypten och derifrån till sydvestra Palestina. Filistéerna voro ett krigiskt, men tillika åkerbruks- och handelsidkande folk. De bebodde bl. a. de fem, af egna furstar styrda, befästa städerna Asdod, Askalon, Ekron, Gath och Gassa, hvilka stodo i förbundsförhållande till hvarandra.
Filistéernas religion var en asiatisk naturdyrkan. Dagon och Derketo voro deras förnämsta gudomligheter. De lågo i ständig strid med hebréerna och lyckades under domareperioden (omkr. 1400--1100 f. Kr.) en tid vinna öfverhanden, men besegrades af Samuel, Saul och David. Efter Israels rikes delning (omkr. 950 f. Kr.) blefvo de åter farliga grannar. Under striden mellan egypter och assyrier var deras land ofta krigets skådeplats. Under makkabéerkrigen (efter 163 f. Kr.) voro de seleucidernas undersåtar. Pompejus införlifvade deras land med provinsen Syrien (64 f. Kr.). Efter den tiden omtalas de icke vidare i historien.
Filister (T. Philister, filisté), kallas på det tyska studentspråket hvar och en som icke är student. Om uppkomsten af ordets användande i denna betydelse berättar Wiedeburg (i "Beschreibung der stadt Jena", 1785) följande. Vid ett handgemäng mellan studenter och andra innevånare i Jena (omkr. 1690) blef en student ihjälslagen. Då denne begrofs, tog presten till ingångsspråk för sin likpredikan orden: "Filistéerna äro öfver dig, Simson!", och dermed var benämningen gifven. I ett tyskt lexikon upptogs ordet första gången af J. Ch. Adelung (i "Wörterbuch der hochdeutschen mundart", 1774--86), som härledde det från Lat. balistaei (armborstskyttar), hvilket var namnet på stadsmilisen. Sedermera fick uttrycket, som måhända eger en tillräcklig förklaring i den gammaljudiska uppfattningen af filistéerna såsom stående utom kretsen af "Guds egendomsfolk", betydelsen trångbröstad person, kälkborgare, på samma sätt som det likbetydande svenska, äfven från studentspråket lånade, ordet "bracka". -- Filiströs, filisterartad, "brackaktig".
Filistos (Lat. Philistus), grekisk statsman och författare i Syrakusa, född omkr. 435 f. Kr., egde stora rikedomar och bistod sin slägting Dionysios d. ä. vid förvärfvandet af envåldsmakten. Sedermera råkade han ut för dennes misstänksamhet och landsförvisades. Af Dionysios d. y. återkallades han för att vara honom behjelplig mot Dion, men blef efter en förlorad sjödrabbning tillfångatagen och aflifvad af det uppretade folket, 356. Under sin landsflykt författade F. ett, numera förloradt, historiskt verk i elfva böcker öfver Sicilien, hvarvid Thukydides skall hafva tjenat honom såsom mönster. A. M. A.
Filitier. Se Fiditier.
Filius, Lat., son; fllia, dotter. F. legitimus (filia legitima), laglig l. äkta son (dotter); f. (filia) naturalis, naturlig l. oäkta son (dotter).
Fillias [-lia], Achille Étienne, fransk författare, f. 1821, tjenstgjorde som bergsingeniör i Alger 1841--48 och återkom sistnämnda år till Frankrike samt kastade sig med ifver in i de politiska rörelserna. Efter d. 2 Dec. 1851 blef han för någon tid förvisad från Frankrike. Sedermera anställdes han i styrelsen öfver Alger, och flere delar af koloniens officiella statistik har han redigerat. Utom en mängd tidningsuppsatser och ett ej obetydligt antal arbeten om Alger har F. utgifvit Histoire de Suède et de Norvège (1857).
Källa: Project Runeberg ·
