Sida 105
Egenvilligt öfvergifvande
yttre omständigheter på lika långa tider afkylas, så förhålla sig dessa antal grader omvändt som ämnenas egentliga värme. Vid undersökning enligt denna metod inlägges den kropp, hvars egentliga värme skall bestämmas, i ett kärl af silfver med polerad yta, så att värmeutstrålningen alltid blifver densamma. en genom silfverkärlets lock anbragt termometer angifver kroppens temperatur, och allt sammans bringas vid observationen under klockan till en luftpump.
I fråga om gasformiga kroppar, har man att skilja mellan egentligt värme under konstant tryck och under konstant volym. om temperaturen hos en innesluten gasmassa höjes, måste antingen gasen utvidga sig, eller ock dess tryck ökas i samma förhållande som volymen skulle hafva ökats, i fall gasen kunnat utvidga sig. Den värmemängd, som i dessa båda fall erfordras för en viss temperaturhöjning, är icke densamma. då en gasmassa under oförändradt tryck, d. v. s. med bibehållande af sin ursprungliga spänstighet, utvidgar sig, förrättar den ett yttre arbete, proportionelt mot volymförändringen och mot det utifrån verkande tryck, som gasen, för sin utvidgning, måste öfvervinna. Till detta arbete åtgår en viss värmemängd, hvilken ej tages i anspråk, om gasen uppvärmes utan att tillåtas utvidga sig. Egentliga värmet under konstant tryck är alltså större än under konstant volym. På experimentel väg har man hittills bestämt endast det förra och dervid användt blandningsmetoden. från en större behållare strömmar gasen genom ett spiralformigt rör, omgifvet af en kokande vätska eller ett bad af hög temperatur. sålunda upphettad, kommer den in i kalorimetern, som är inrättad med spiralformiga mellanväggar, så att gasen inuti densamma måste passera en lång väg och derunder fullständigt antaga kalorimeterns temperatur. Beräkningen af egentliga värmet sker enligt ofvan under blandningsmetoden angifna formel. -- Egentliga värmet vid konstant volym, hvilket icke hittills kunnat direkt bestämmas, erhålles af egentliga värmet vid konstant tryck och detta senares förhållande till egentliga värmet vid konstant volym. nämnda förhållande, c/c', ingår i formeln för ljudets fortplantningshastighet och kan, då fortplantningshastigheten är känd, beräknas ur samma formel. Man kan äfven genom särskilda experiment finna förhållandet c/c', hvars numeriska värde är ungefär 1,41 för luft och andra icke kondensérbara gaser.
Egentliga värmet är för såväl fasta och flytande som gasformiga kroppar ganska olika, t. ex. för is 0,505, grafit 0,200, glas 0,198, koppar 0,095, jern 0,114, silfver 0,057, platina 0,032, alkohol 0,599, kvicksilfver 0,028, atmosferisk luft (vid konst. tryck) 0,237, kolsyra 0,202 och vätgas 3,409. L. A. F.
Egentlig vigt l. Specifik vigt, fys., det tal, som angifver förhållandet mellan en kropps absoluta vigt och vigten af en lika stor volym destilleradt vatten, vanligen af + 4°, eller, om kroppen är gasformig, af en lika stor volym atmosferisk luft, vid samma temperatur och samma tryck. Egentliga vigten erhålles alltså derigenom att man jämför de absoluta vigterna hos två kroppar af samma volym. Till jämförelse med fasta och flytande kroppar har man valt vattnet, samt till jämförelse med gasformiga den atmosferiska luften. Vid bestämmandet af en fast kropps egentliga vigt begagnar man olika förfaringssätt, allt efter som kroppen förekommer i större stycken eller i mera fördeladt tillstånd och allt efter som den är olöslig eller löslig i vatten. en i större stycken förekommande, i vatten olöslig kropp väges nedsänkt i vatten, hvaraf, då absoluta vigten är känd, vigten af en med kroppen lika stor volym vatten erhålles. Denna senare vigt, dividerad i den förra, angifver kroppens egentliga vigt. Sjunker icke kroppen i vatten, förbindes den med en annan kropp af större täthet, hvars vigt i vatten är känd. Är kroppen löslig i vatten, väges den nedsänkt i en annan vätska, hvari den ej löses och hvars egentliga vigt är känd. Egentliga vigten hos fint fördelade eller pulverformiga ämnen erhålles genom bestämning af den absoluta vigten och volymen. Denna senare utrönes med tillhjelp af stereometer eller volumenometer. Vätskors egentliga vigt bestämmes med största noggranhet genom vägning i en flaska eller ett fint utdraget rör, pyknometer. Känner man absoluta vigten af det vatten, som fyller flaskan, så behöfver man endast väga denna, fylld med den vätska, som skall undersökas, och uträkna förhållandet mellan vigterna. En beqyämare metod, ehuru icke så skarp, är undersökning medelst areometern, hvarvid dock särskilda instrument måste användas för vätskor af mera skiljaktig egentlig vigt. Ännu lättare, ehuru mindre noggrant, får man veta vätskors egentliga vigt genom att använda kommunicerande rör. För angifvandet af gasers egentliga vigt måste luftens absoluta vigt vid olika tryck och temperatur vara med noggranhet iakttagen, och då detta kan anses vara fallet, behöfver man endast observera volym, tryck, temperatur och absolut vigt hos den gas, som skall undersökas (jfr luft). Vigten i gram af en luftmassa, hvars volym i liter är v, tryck p och temperatur t, är = (1,29 . p . v) / 760(1 + α t), då α är luftens utvidgningskoefficient, = 0,003665. De fasta kropparnas egentliga vigt är högst skiljaktig: för platina uppgår den ända till 21, för bly till mer än 11, för jern till 7--7,5, för is till 0,92, för svafvel till omkr. 2 och för kork till 0,24. Af flytande ämnen har qvicksilfret största egentliga vigten, 13,6, koncentrerad svafvelsyra 1,8, alkohol 0,8. Bland gaserna har kloren 2,42, vattengasen 0,62 och ammoniaken 0,6; vätgasen deremot endast 0,069, eller omkr. 1/14 af luftens. L. A. F.
Egenvilligt öfvergifvande, jur., den orsak till äktenskapsskilnad, som består deri att den ene maken afbryter den äktenskapliga sammanlefnaden i afsigt att ej vidare fortsätta densamma. Efter svensk rätt fordras för äktenskapsskilnad derjämte, att den tredskande maken reser antingen utrikes eller till okänd ort. Uppehåller han sig å känd ort inom landet, eller drifver han den andre maken från det gemensamma
Källa: Project Runeberg ·
