Sida 736
Flodgudar
kanalisering. I nyare tider följdes deras exempel först af fransmännen, som 1666 började anläggningen af Canal du midi, och sedermera, under senare delen af 18:de samt under innevarande årh., af andra europeiska folk. Under senare tider har flodfarten nått en ofantlig utveckling, och en mängd kanaliseringar, strömrensningar och strömregleringar till dess upphjelpande har företagits. Orsakerna dertill äro den oerhördt ökade oceanhandeln och den deraf föranledda lifliga samfärdseln folken emellan, den hastigt uppblomstrande industrien samt förbättrade tekniska hjelpmedel. Fortskaffning medelst dragkraft i land, s. k. träckning, har efterträdts af ångbogsering och, på Frankrikes och Tysklands vigtigaste floder, der trafiken är stor och strömmen stark, äfven af ånghalning (Fr. touage) vid en i floden nedsänkt ketting eller ståltrådslina. Genom sistnämnda anordning erhålles större dragkraft. På Oberlandkanalen i Preussen och Morriskanalen i Pennsylvania begagnar man sig af "det lutande planet" för att på vagnar forsla fartygen uppför och utför höjder. England har sedan ett århundrade med drift arbetat på att ordna sina inre vattenvägar. Clydeflodens kanalisering och utvidgning, hvarigenom Glasgow blifvit en af landets mest betydande handels- och industriidkande städer, samt byggandet af Caledoniakanalen (1803--22), som sätter Nordsjön i förbindelse med Atlantiska hafvet, må här nämnas. Hollands vidt utgrenade kanalsystem har under detta århundrade fullkomnats genom tvänne storartade anläggningar, den nordholländska kanalen, mellan Amsterdam och Nieuwediep (fullbordad 1826) samt den Nederländska nordsjökanalen, på hvilken sedan 1873 de största skepp kunna passera från Nordsjön till Amsterdam. Frankrikes många segelbara floder hafva likaledes i senare tider blifvit förenade genom en mängd kanaler, och inre vattenförbindelser hafva öppnats mellan Atlanten och Medelhafvet samt Kanalen. (Redan 1842 passerade tre ångfartyg från Havre till Medelhafvet på floderna Seine, Saône och Rhône samt mellanliggande kanaler.) I Tyskland låg flodfarten länge nere. Genom kongressen i Rastadt, 1798, och freden i Lunéville, 1801, frigjordes flodfarten på Rhen. På Donau kom en liflig flodfart till stånd först efter Krimkriget (1853--56), sedan Sulinamynningen blifvit på internationel bekostnad kanaliserad, och äfven farten på Tysklands öfriga floder räknar sin egentliga uppblomstring från senaste tider. Bland tyska kanaler må nämnas: Schwarzenbergska kanalen, som förer Böhmens timmerflottar till Donau, Ludvigskanalen (byggd 1834 --46), hvilken förenar Donau med Main, d. v. s. Svarta hafvet med Nordsjön, samt framför alla den vigtiga Oberlandskanalen i Ostpreussen (anlagd 1844--61). -- 1869 bildades en centralförening i Berlin för flodfartens lyftande i Tyskland. -- Sverige är synnerligen rikt på strömmar, men flodfarten är dock icke mycket utvecklad, ty många strömmar äro uppfyllda af forsar och fall, så att de hufvudsakligen begagnas endast såsom flottleder för det från skogarna kommande timret, andra äro endast delvis segelbara för större eller mindre fartyg. Landets
vigtigaste vattenvägar äro genom kanaler förbundna till sammanhängande farleder. De mest storartade kanalanläggningarna datera sig från detta århundradet eller slutet af det förra, såsom Trollhätte kanal (utförd 1793--1800 och ombyggd 1838--44), Göta kanal (anlagd 1810--32) samt Kinda och Dalslands kanaler. -- Norra Asien torde inom en ej allt för aflägsen framtid genom flodfart få ordnade förbindelser med hafvet och på samma gång komma i åtnjutande af civilisationens fördelar. Amurfloden utgör redan en stråkväg för handeln och samfärdseln med Stilla hafvet. Genom svenska nordpolsexpeditioner hafva äfven försök blifvit gjorda att göra Jenisej till en handelsväg mellan hafvet och de inre delarna af Sibirien. -- Framgången af det inre Afrikas pågående civilisering torde i ej ringa mån bero derpå om flodfart kan komma till stånd på denna verldsdels förnämsta floder, Kongo, Niger m. fl. -- För endast ett fjerdedels sekel sedan började Amazon-floden erhålla en ordnad flodfart, och efter dennas införande har jordens största flodområde med dess ofantliga rikedomar blifvit tillgängligt för verldshandeln. -- I Nord-Amerikas förenta stater har man sedan lång tid tillbaka förstått att i hög grad tillgodogöra sig landets naturliga vattenvägar samt förena dem sinsemellan och med hafvet. Alltsedan befrielsekrigets dagar (1775--83) har flodfarten varit i stigande, och samtidigt hafva storartade kanaliseringsarbeten företagits. Exempelvis må nämnas: Eriekanalen (byggd 1817--25), hvilken sammanbinder Hudsonfloden med Eriesjön och sålunda möjliggör segling till nämnda sjö från Atlanten, Ohio-Eriekanalen, som förenar Ohiofloden med de stora sjöarna, samt Illinois-Michigankanalen, som går från Chicago vid Michigan till Mississippis biflod Illinois. O. E. G. N.
Flodgudar. Hos greker, romare och andra forntida folk, hvilkas religion stod i nära samband med naturlifvet, betraktades floderna såsom heliga, personliga väsenden, eller såsom i sig inneslutande en gudamakt, som beskyddade dem. Flodgudarna sades vara söner dels af Okeanos, dels af Zevs, och med hänsyn till flodernas stora betydelse för växtligheten nämnas de ofta såsom upphofsmän till de särskilda landens kultur eller såsom deras äldsta konungar. Enligt den allmänna tron uppenbarade flodgudarna sig, stundom i mycket skiftande gestalter. Oftast återfinnes tjurgestalten, ensam eller i förening med den menskliga, t. ex. tjur med menniskohufvud eller menniska med tjurhufvud eller ock menniska med endast horn. I skepnad af en tjur är bl. a. floden Acheloos framställd på forngrekiska mynt. Den mera utvecklade konsten återgick dock till den rena menniskogestalten och afbildade vanligen flodgudarna såsom kraftfullt utvecklade, äldra eller yngre män, i hvilande ställning och med attribut, hvilka dels i allmänhet antyda deras karakter af flodgudar, dels specielt hänsyfta på det land, som floderna tillhöra, eller på några för dem sjelfva egendomliga förhållanden, t. ex. de båda i Vatikanen förvarade kolossalbilderna af Nilen med sfinx, krokodil, ymnighetshorn och en mängd små genier, hvilka sistnämnda troligtvis beteckna olika
Källa: Project Runeberg ·
