Sida 233
Emancipationsakten
lag, blef fri från fadersmakten och fick rätt att råda öfver sig och sitt gods. R. Tdh.
Emancipation (se Emancipatio), frigörelse från ett tillstånd af omyndighet, underordnande eller rättslöshet och ernående af fri sjelfbestämningsrätt och jämnlikhet med andra. -- Judeemancipationen, judarnas befrielse från den rättslöshet och de inskränkningar, under hvilka de lefde i medeltidens samhällen och långt in i den nyare tiden, samt tillerkännandet af medborgerliga rättigheter åt nämnda folk. Jfr Judar. -- Qvinnoemancipationen, qvinnans befrielse från de inskränkningar i hennes menskliga rättigheter, hvilka hon genom lag och sed varit och, till en del ännu, är underkastad, samt hennes höjande till rättslig likställighet med mannen. -- Arbetet för qvinnans emancipation tillhör företrädesvis vårt århundrade, fastän förebud till detsamma i äldre tider ej saknats. Upplysningstidehvarfvet (senare hälften af 18:de årh.) banade vägen för denna, likasom för andra humanitetsfrågor, och redan under franska revolutionen framträdde krafvet på qvinnans sociala likställighet med mannen. Efter proklamerandet af menniskans rättigheter afgåfvo qvinnoemancipationens anhängare en förklaring om qvinnans rättigheter. En petition till konventet om rösträtt för qvinnan (1792) lemnades emellertid utan afseende, och alla politiska qvinnoklubbar stängdes (i Nov. 1793). Först efter Julirevolutionen (1830) upptogs i Frankrike qvinnoemancipationsfrågan å nyo. Hon stod då i det närmaste samband med socialismen. Enligt Saint-Simon, hvilkens skrifter kort förut utkommit, bör qvinnan vara likställd med mannen både inom familjen, staten och kyrkan, "så att samhällsindividen, som hittills varit mannen allena, hädanefter blifver mannen och qvinnan". Samhället skulle blifva hvad det bör vara först då, när det qvinliga elementet der ingår såsom en verksam kraft jämte och i förening med det manliga. Samma tanke har sedermera utvecklats af Theodore Parker i hans predikan "Om qvinnans offentliga verksamhet". Inom literaturen blef George Sand (madame Dudevant) den kraftigaste förkämpen för qvinnoemancipationen, liksom madame de Staël varit det på den första revolutionens tid.
Men det var icke företrädesvis Frankrike, som nådde de praktiska resultaten af idén om qvinnans jämnlikhet med mannen. Det blef England och Nord-Amerikas Förenta stater.
Nutidens sträfvanden för qvinnans frigörelse afse dels att göra henne borgerligt myndig och skaffa henne full handlingsfrihet i fråga om äktenskaps ingående samt göra henne inom äktenskapet till mannens jämnlike, äfven med hänsyn till rättigheten att besitta och förvärfva egendom; dels att gifva henne tillträde till sådana yrken och sysselsättningar, som förut varit mannen förbehållna; dels att bereda henne samma tillfällen till undervisning och bildning som mannen; dels slutligen att skaffa henne politiska rättigheter. -- I de flesta civiliserade lands lagar hafva inskränkningarna i qvinnans rätt att efter eget val ingå äktenskap undanrödts. I Sverige är qvinnan vid 25 års ålder fri från dessa inskränkningar. Endast adelns döttrar stå fortfarande
under "giftoman". Den gifta qvinnans rätt att sjelf förfoga öfver sin egendom är i de flesta europeiska land mer eller mindre fullständigt genomförd. Detsamma är fallet med ogift qvinnas myndighet, hvilken i Sverige ännu ej inträder vid samma ålder som mannens, utan först vid fyllda 25 år. -- Öfverallt har qvinnan fått tillträde till en mängd sysselsättningar, från hvilka hon förut varit utestängd. Dertill har mäktigt bidragit den moderna industriens utveckling; denna har alltmer undanträngt husslöjden och sålunda allt trängre begränsat de verksamhetsarter, till hvilka qvinnan förr uteslutande var anvisad, hvarigenom krafvet på en utvidgning af hennes verksamhetsområde blifvit alltmer oafvisligt. De gamla, skråmässiga inskränkningarna i qvinnans verksamhet hafva småningom öfverallt upphäfts. Hon har fått tillträde till handel, handtverk, post- och telegraftjenster m. m. -- I fråga om tillfällen till undervisning och bildning har qvinnan ännu icke på långt när kunnat ernå samma fördelar som mannen. Försök att afhjelpa detta missförhållande hafva gjorts dels genom att göra skolorna gemensamma för båda könen (hvilket t. ex. är fallet med de svenska folkskolorna och åtskilliga skolor i Nord-Amerika), dels genom att inrätta särskilda flickskolor. -- Men så länge qvinnan, såsom i Sverige, är faktiskt utesluten från statens allmänna läroverk för gossar, vid vid hvilka läroverk undervisningen är kostnadsfri, kan ej likställighet sägas vara uppnådd. I universitetsundervisningen har qvinnan mångenstädes fått del såväl derigenom att särskilda qvinliga akademier inrättats (t. ex. i Boston, Newyork, Filadelfia, London, Petersburg och Moskva), som derigenom att tillträde till de vanliga universiteten beredts qvinnor, hvilket numera skett äfven i Sverige. -- Frågan om att göra qvinnan delaktig af politiska rättigheter har hittills diskuterats hufvudsakligen i England och Nord-Amerikas Förenta stater. I några få af dessa stater har qvinnan redan erhållit politisk rösträtt (i Vermont, Nebraska och Wyoming). Den sydamerikanska republiken Chile gaf qvinnorna rösträtt år 1876. I England har qvinnan redan fått kommunal rösträtt, och frågan om hennes rösträtt vid parlamentsval diskuteras lifligt. Stuart Mill, Fawcett och J. Bright hafva energiskt arbetat för denna sak. I Sverige eger qvinnan, med några få inskränkningar, kommunal rösträtt, genom kommunalförfattningarna af d. 21 Mars och d. 23 Maj 1862. -- Katolikernas emancipation (i England). Se Emancipationsakten. -- Lifegnes emancipation. Se Lifegenskap. -- Slafemancipation. Se Slafveri. A. F. Å.
Emancipationsakten l. Katolikernas emancipationsakt (Eng. the catholic emancipation l. relief act), en d. 13 April 1829 i England stiftad lag, enligt hvilken katolikerna fingo rätt till säte och stämma i parlamentets bägge hus och tillträde till de flesta ämbeten, med undantag af riksföreståndare-, lordkanslers- och storsigillbevarare-ämbetena samt chefskapet för styrelsen öfver Irland. För att komma i åtnjutande af dessa rättigheter måste katolikerna afsvärja hvarje tanke på att omstörta den bestående
Källa: Project Runeberg ·
