Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen

Originalsida 147
Originalsida 147
Originalsida 146
Originalsida 147
146–147

Sida 147

Eiriksson, Magnús, dansk (isländsk) teolog

När Olof den helige gjorde anspråk på Norge, blef E. en af hans häftigaste motståndare och måste för den skull slutligen lemna landet. Sedermera, då ett norskt parti, som var missnöjdt med det våldsamma sätt, på hvilket Olof införde kristendomen, uppfordrade Knut den store att bemäktiga sig Norge, slöt sig E. till de missnöjde; men då hvarken Knut eller hans son Sven lyckades tillfredsställa honom, inkallade han, i förening med Kalf Arnesson, Olofs son Magnus den gode (1035), hvilken då vistades i Ryssland. Under dennes regering åtnjöt E. stort anseende och kallades ofta till rådgifvare; men till efterföljaren, Harald Hårdråde, kom han i ett mindre godt förhållande, hufvudsakligen derför att hans exempel förmådde norrmännen att vägra Harald understöd till ett härnadståg mot Jylland. Slutligen kom en förlikning till stånd, och konungen inbjöd E. till gästning i Trondhjems kungsgård. Dit anländ, öfverfölls han af konungens väpnade män och dräptes jämte sin son Eindride, omkr. 1053. Deras lik jordades i Olofskyrkan i Trondhjem, invid Magnus den godes grafställe. Y. N.

Einbeck (Eimbeck), stad i furstendömet Grubenhagen, i preussiska landdrosteiet Hildesheim, (Hannover), vid Ilme, icke långt från dess utlopp i Leine. 6,394 innev. (1875). Under medeltiden var Einbeck-ölet vida berömdt.

Eindride Erlendssön, norskt riksråd. Se Erlend Filippussön.

Einhard l. Einhart, frankisk historieskrifvare. Se Eginhard.

Einherjar, Nord. mytol. Se Enhärjar.

Einhornsgrottan, stalaktitgrotta på södra sidan af Harz, i preussiska landdrosteiet Hildesheim (Hannover), nära Scharzfeld. Den lär sträcka sig omkr. 300 m. (1,000 f.) in i berget. Man har i grottan funnit ben af antediluvianska djur och derigenom trott sig kunna sluta till att menniskor uppehållit sig i grottan samtidigt med att björnen och renen lefde i Tysklands skogar.

Einsiedel [-sid-], Friedrich Hildebrand, friherre von E., tysk skriftställare, f. 1750, d. 1828 som president i appellationsdomstolen i Jena, utgaf Neueste vermischte schriften (1783--84) och Grundlinien zu einer theorie der schauspielkunst (1797) samt spelade en ganska inflytelserik rol i den krets af skriftställare, hvilken i slutet af 1700-talet var samlad i Weimar.

Einsiedel [-sid-], Detlev, grefve von E., sachsisk statsman, f. 1773, d. 1861, var 1813--30 statssekreterare för inrikes- och utrikesangelägenheterna. Hans reaktionära politik i förening med hans nepotism och pietistiska sympatier framkallade i Sept. 1830 oroligheter i Dresden och gåfvo s. å. anledning till hans utträde ur ministèren.

Einsiedeln [-sid-] l. Maria-E. (Lat. Monasterium eremitarum), köping i schweiziska kantonen Schwyz. 7,633 innev. (1870). E. är företrädesvis bekant för det år 940 derstädes anlagda benediktinklostret, till hvars svarta, undergörande Mariabild 150--200 tusen pilgrimer årligen vallfärda. Förnämsta vallfärdsdagen är d. 14 Sept. (änglainvigningsfesten). Med klostret äro förenade ett gymnasium (till år 1848 klosterskola) och ett bibliotek (omkr. 40,000 bd). Till

kyrkoskatten hör en med ädelstenar rikt prydd guldmonstrans af mer än 5 kilogr. (12 skålp.) vigt. Köpingens förnämsta industri är tillverkning af helgonbilder, bönböcker, vaxljus, rosenkransar o. d., hvilka säljas till pilgrimerna. Storartad typografisk anstalt. Vid E. vunno fransmännen, under Masséna, d. 14 Aug. 1799 en seger öfver österrikarna, under Jellachich.

Eipel (Ung. Ipoly), biflod till Donau, upprinner ur flere källor i Neograd-komitatet i Ungern och utfaller mellan Gran och Vissegrad. Längd 195 kilom. (26 mil).

Eir, Nord. mytol. Se Er.

Eirene (Irene), Grek. mytol., en af horerna.

Eiriksson, Magnús, dansk (isländsk) teolog, föddes i Skinnalón, Islands nordligaste "boer" (by, gård), d. 22 Juni 1806. Åren 1824--29 genomgick han latinskolan i Bessastaðir, och derefter var han i två år stiftskontorist hos stiftsamtmannen L. A. Krieger, hvilken satte honom i tillfälle att fortsätta sina studier vid Köpenhamns universitet, der han 1831 tog studentexamen och 1832 "anden examen" samt 1837 teologisk ämbetsexamen. 1838 började han manuducera (handleda) teologie studerande och fortfor dermed till 1847, då han ställdes under fiskaliskt åtal i anledning af ett bref till konung Kristian VIII rörande striden mellan honom och H. Martensen. Efter Fredrik VII:s tronbestigning (1848) nedlades detta åtal; men då E. nu var bekant såsom oppositionsman inom kyrkan, måste han af brist på lärjungar upphöra med sina privatlektioner, och dermed utsinade hufvudkällan till hans inkomster. Genom för långt drifven hjelpsamhet mot vänner kom han för öfrigt i händerna på ockrare, till hvilka han under flere år nödgades afstå största delen af det lilla han förvärfvade. I anledning af sina afvikelser från kyrkoläran kunde han ej häller få plats såsom lärare vid borgare- och folkskolorna i Köpenhamn. Ett pastorat på Island, till hvilket han erhållit kallelse, kunde han, på grund af sin religiösa öfvertygelse, ej mottaga. 1873 åstadkommo ändtligen några vänner till E. och hans författareskap en lifränta åt honom, och 1879 beviljade riksdagen honom ett årligt anslag af 400 kr. -- Genom sina teologiska studier fördes E. allt mera till tvifvel på och förnekelse af åtskilliga bland kyrkans dogmer. Hans första uppträdande mot kyrkoläran föranleddes af baptist-förföljelserna i Danmark. Med anledning af dem utgaf han det stora arbetet Om baptister og barnedåb (1844), hvari han förklarar, att "kyrkans förfaringssätt mot de kristna sekterna endast tjenar till att ännu mera bevisa hennes andliga elände". I den lilla skriften Tro, overtro og vantro (1846) kom han till det resultatet att "endast det kan vara trons föremål, som kan vara föremål för förnuftssinnet" (sinnet för det andliga). Derför uppträdde han ock i skriften Er troen et paradox og i kraft af det absurde? (1850) med stort eftertryck mot Sören Kierkegaards läror rörande tron. I Dr H. Martensens trykte moralske paragrapher (1846) belysas denne teologs system i dess "förvirrade, idealistisk-metafysiska och fantastisk-spekulativa, religion och kristendom undergräfvande, fatalistiska,

Källa: Project Runeberg ·