Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen

Originalsida 449
Originalsida 449
Originalsida 448
Originalsida 449
448–449

Sida 449

Expeditionssekreterare

års organisation, Justitiekanslersexpeditionen, Hoträtternas civil- och kriminalexpeditioner o. s. v.). 2. C. O. N. 3. A. Th. S.

Expeditionschef, förv., benämnes, sedan 1840, chefen för den till ett statsdepartement hörande afdelningen af K. M:ts kansli, med undantag dock för Utrikesdepartementet, hvilken afdelnings chef kallas Kabinettssekreterare, liksom denna afdelning jämväl bär namnet Kabinettet för utrikes brefvexlingen. De militäre ämbetsmän, som stå i spetsen för de under landt- och sjöförsvarsdepartementen lydande kommandoexpeditionerna, och hvilka oegentligt blifvit benämnda expeditionschefer, kallas numera (åtminstone inom det förstnämnda departementet) officielt chefer för landt- eller sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition. -- Vid statsdepartementens inrättande ofvannämnda år och den i sammanhang dermed genomförda omorganisationen af K. M:ts kansli trädde expeditionscheferna i stället för statssekreterarna, dock utan den dessa åliggande föredragningsskyldighet i statsrådet. En dylik skyldighet plägar expeditionscheferna åläggas endast under tillförordnad regering. -- Vid de förändringar i kansliets organisation, som egde rum 1875 och 1879, hafva expeditionschefernas åligganden förblifvit i allmänhet oförändrade. Enligt nu gällande instruktion för ämbets- och tjenstemännen i K. M:ts kansli, af den 7 Juni 1878, äro expeditionschefernas ämbetspligter: att biträda departementschefen i allt hvad till departementets handläggning hörer och till föredragning bereda de mål och ärenden, som icke öfverlemnas till de inom departementet inrättade byråer; att efter bestämda grunder mellan byråerna fördela inkommande mål och ärenden; att granska koncepten till utgående expeditioner, innan desamma lemnas till utskrifning; att till departementschefen afgifva förslag i fråga om ämbetsoch tjenstemännens indelning till tjenstgöring och om semesterfördelning; samt att i allmänhet vaka öfver ärendenas behöriga gång och hafva tillsyn deröfver att ämbets- och tjenstemän samt betjening inom departementet noggrant fullgöra sina tjensteåligganden. Expeditionschefen i Justitiedepartementet eger derjämte att, der så erfordras, i Högsta Domstolen föredraga frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar. A. Th. S.

Expeditionsdeputationen. Se Deputation.

Expeditionskronofogde, en tjensteman öfver stat, hvilken, efter tillstyrkan af K. M:ts Befallningshafvande, med K. M:ts tillstånd antages för att biträda en kronofogde, när denne, till följd af fögderiets storlek eller af annat skäl, som pröfvats giltigt, icke kan medhinna att uträtta alla sina tjensteåligganden. Expeditionskronofogden, som aflönas af den ordinarie kronofogden, erhåller förordnande af Kammarkollegium (Kammarkoll. instruktion d. 14 Nov. 1879). Hvad K. M:t i ett särskildt fall d. 7 Febr. 1862 förklarat -- nämligen att kronans allmänna uppbörd, äfvensom den uppbörd af menigheters eller andra medel, som i sammanhang dermed eger rum, bör af ordinarie kronofogden verkställas, och att ansvarigheten för uppburna medel, vare sig kronans eller enskildes, å honom ytterst hvilar men

att det i öfrigt må på K. M:ts Befallningshafvande ankomma att om fördelning af göromålen emellan ordinarie kronofogden och expeditionskronofogden förordna -- torde få betraktas såsom i allmänhet ländande till efterrättelse i fråga om bestämmande af vidden för expeditionskronofogdes befogenhet. A. Th. S.

Expeditionslösen, den afgift, som erlägges för de från offentliga myndigheter utgående expeditionerna. -- Så godt som i alla land och under alla tider har det ansetts skäligt att låta den, som påkallat offentlig myndighets bistånd, genom att derför erlägga betalning lemna staten ett bidrag till underhåll af de för statsförvaltningen nödiga tjenstemännen. Ursprungligen kom i allmänhet denna betalning tjenstemännen sjelf direkt till godo och utgjorde hans tjensteinkomst. (Jfr Sportler.) Numera har detta aflöningssätt, med afseende på statens tjenstemän, tämligen allmänt blifvit öfvergifvet, och expeditionslösen ingår till statsverket, under det att bestämd aflöning blifvit från detta till tjenstemännen anslagen. Den tariff, enligt hvilken ifrågavarande lösen utgöres, kallas vanligen expeditionstaxa, och den för ämbetsverk, domstolar och myndigheter nu gällande expeditionstaxan är fastställd genom Kongl. förordningen af d. 30 Nov. 1855, i hvilken några mindre förändringar sedermera blifvit gjorda. Afgiftens storlek bestämmes i expeditionstaxan efter ämbetsverkets eller myndighetens betydenhet och expeditionernas beskaffenhet. A. Th. S.

Expeditionssekreterare, förv., voro, intill dess 1878 års kansliorganisation trädde i verkställighet, de näst cheferna högste tjenstemännen inom K. M:ts kansli. Redan i de äldsta kansliordningarna benämnas afdelningscheferna i kansliet sekreterare (deras underordnade biträden kallades skrifvare). Vid kansliets utveckling och dermed följande behof af talrikare personal ökades antalet sekreterare, ur hvilkas krets då statssekreterarna utskildes såsom afdelningschefer. (1634 års regeringsform och 1661 års kansliordning.) När sistnämnda kansliordning -- den första mera utförliga och systematiska -- förklarade, att af öfrige kunglige sekreterare en skulle tilldelas åt hvarje statssekreterare till biträde i dennes maktpåliggande göromål, att andre åter skulle föra protokollet hos kungliga regeringen (Karl XI:s förmyndare) och vid Riksens råds eller Kanslikollegiets öfverläggningar, kan man anse skilnaden mellan expeditionssekreterarna och protokollssekreterarna först hafva uppkommit, ehuru de förres titel ej påträffas förr än i kansliordningen af d. 14 Juni 1720, sedan genom 1719 års kansliordning kansliet blifvit underafdeladt i expeditioner (en revisions- och tre statsexpeditioner). Intill 1840 års kansliorganisation skulle, enligt de senare kansliordningarna (1773, 1801, 1809), i hvarje expedition finnas endast en expeditionssekreterare, hvilken skulle vara statssekreterarens biträde samt sjelfskrifne vikarie och, under denne, förman för expeditionens personal. I 1773 års kansliordning benämnas desse ämbetsmän förste expeditionssekreterare, och detta titeltillägg bibehölls, ehuru ur följande

Källa: Project Runeberg ·