Sida 82
Edelweiss, T., bot., en mycket bekant alpväxt. Se Gnaphalium.
omsorg som konstnärligt förstånd. Bland hans förnämsta gravyrer märkas, utom åtskilliga porträtt: Den botfärdiga Magdalena, Kristus på korset och Darii familj (efter Lebrun) samt Striden kring fanan (efter Rubens' i Louvren befintliga, fritt behandlade kopia af Lionardo da Vincis kartong). Af E:s lärjungar må nämnas hans broder Jean E. (f. 1630) och hans son Nicolas E. (f. 1680, d. 1768).
Edelmann, Johann Christian, tysk teolog, f. i Weissenfels (Preussen) 1698, d. 1767, utgaf en mängd skrifter: Unschuldige wahrheiten (1735--43), Moses mit aufgedecktem gesichte (1740), Christus und Belial (1741) och Die göttlichkeit der vernunft (1742) m. fl., i hvilka han -- i ett kraftigt, men rått och hånfullt språk -- från mystisk-panteistisk ståndpunkt angrep all positiv religion, hvarför han som en fredlös jagades från den ena orten till den andra, tills han slutligen fick en fristad i Berlin. På kejserlig befallning brändes hans skrifter i Frankfurt a. M. 1750. Ett urval af dem utgafs 1847 af D. Strauss och Br. Bauer.
Edelsheim-Gynlai, Leopold von, friherre, österrikisk general, född d. 10 Maj 1826, utmärkte sig 1859, som husar-öfverste, i slagen vid Magenta och Solferino, blef 1862 generalmajor, förde under 1866 års krig lätta kavalleridivisionen, med hvilken han deltog i slagen vid Gitschin och Königgrätz och täckte arméns återtåg från Olmütz till Wien, samt blef 1868 generalinspektör för kavalleriet, hvars utbildning och duglighet han i hög grad bidragit att höja, särskildt hvad fältridningen vidkommer. G. U.
Edelstam (ursprungligen Fahlander), Gustaf, krigare, f. på Björknäs glasbruk å Värmdön (nära Stockholm) d. 21 Mars 1764, deltog, som tillförordnad kapten vid Karelska jägarekåren, i 1789--90 års krig samt utnämndes 1796 till chef för Kajana bataljon och öfverstelöjtnant i armén. 1804--05 var han tillförordnad landshöfding i Uleåborgs län. Vid krigsutbrottet 1808 återtog han befälet öfver Kajana bataljon, hvilken tillhörde Sandels brigad. Den 2 Maj s. å. utmärkte han sig för mycken tapperhet i striden vid Pulkkila, tog d. 24 Maj vid Koivisto en stor rysk förrådstransport och verkställde i Juni, hotad af en öfverlägsen fiende, det berömda återtåget från Kivisalmi till Karstula. I slaget vid Virta bro, d. 27 Okt., var han Sandels' närmaste man, och såsom sådan fick han uppdrag att låta trupperna utrycka mot de anstormande ryssarna. När Sandels vid slutet af 1808 lemnade Finland, mottog E. befälet öfver brigaden. Äfven på svensk botten, bl. a. vid Hörnefors 1809, deltog han i några strider mot de framträngande ryssarna. Sistnämnda år blef han adlad och ändrade då namn. 1811 blef han landshöfding i Vesterbottens län, från hvilken syssla han tog afsked 1817. Död i Burträsk socken, Vesterbottens län, d. 14 Aug. 1825. -- E. var en modig, ädel och samvetsgrann man. Under namnet Fahlander ("den tappre Fahlander") nämnes han med utmärkelse af Runeberg i "Fänrik Ståls sägner".
Edelsvärd, svensk-finsk adlig ätt, som härstammar från Adolf Meinander (f. 1762, d. 1847), hvilken 1802 blef landshöfding i Uleåborgs län och s. å. adlades.
1. Edelsvärd, Fredrik Vilhelm, militär, ingeniör och landtbruksförfattare, föddes d. 19 Aug. 1798 i Sulkava socken i Savolaks, blef 1820 underlöjtnant och 1821 löjtnant vid Jämtlands fältjägareregemente, 1825 löjtnant i armén samt 1826 anställd vid landtmäteriet och justeringsverket. Från 1827 arbetade han i många år vid byggandet af Göta kanal, efter hvartannat som nivellör, arbetsofficer, arbetschef, distriktschef och kanalbyggmästare. 1828 blef han kapten och 1845 major i armén samt kommendant på Vaxholms fästning. E. väckte förslag om och uppgjorde plan för inrättandet af kronoarbetskompanier, sammansatta af försvarsoch arbetslösa, samt blef chef för det först bildade kompaniet och sedermera bataljonschef vid kronoarbetskåren. 1850 tog han afsked ur krigstjensten och flyttade öfver till Finland samt blef 1851 finsk undersåte. Från 1853 var han sekreterare i Viborgs läns landtbrukssällskap. Död på Maskola gård, nära Viborg, d. 17 April 1858. -- 1840 började E. häftesvis utgifva "Strödda anteckningar i landtmanna- och kommunal-ekonomien", som 1842 ombildades till "Tidskrift för landtmannaoch kommunal-ekonomien", hvilken 1842--44 redigerades af E. ensam, 1845--46 af honom och J. Arrhenius gemensamt och 1847--61 af den sistnämnde allena.
2. Edelsvärd, Adolf Vilhelm, arkitekt, den föregåendes son, föddes d. 28 Juni 1824 i Östersund, blef 1844 underlöjtnant vid Dalregementet, men tog året derpå transport till Ingeniörkåren och tjenstgjorde sedan i flere år vid fortifikationsarbetena å rikets fästningar. Under tiden studerade han jämväl civil-arkitekturen, särskildt jernvägsarkitekturen. 1855 blef han arkitekt vid svenska jernvägsbyggnadsstaten, och såsom sådan har han gifvit ritningarna till statsbanornas samtliga stationsbyggnader, bland hvilka särskildt må nämnas Göteborgs (1856), Upsalas (1865), Norrköpings (1865) och Stockholms centralstation (1869). Bland E:s många öfriga arbeten märkas: Hagakyrkan i Göteborg (1856--59), Engelska kyrkan derstädes (1856) samt flere andra offentliga och enskilda byggnader i samma stad (Barnhuset, Cellfängelset, Navigationsskolans nya hus m. fl.). Vidare har han gjort ritningarna till kyrkorna vid Trollhättan (1861) och Jonsered samt till en mängd villor och andra byggnader i olika delar af landet, bl. a. prinsessan Eugenies landtgård Fridhem, på Gotland (1863), Industriutställningsbyggnaden i Karlstad (1862), den tillfälliga byggnaden för den skandinaviska industriutställningen i Stockholm 1866 och Riddarhusgårdens ombyggning (1871). 1861 var E. anställd som arbetschef vid nationalmuseibyggnaden, fick vid sitt afskedstagande ur krigstjensten, 1864, majors rang samt är sedan 1867 ledamot af Landtbruksakademien och sedan 1871 af Akademien för de fria konsterna. Åren 1859--68 redigerade han afdelningarna för arkitektur och konsthistoria i "Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap" (utgifven af E. V. Langlet), och 1869 utgaf han Landtbyggnadskonstens utveckling i Sverige under de senaste årtiondena. R-n.
Edelweiss, T., bot., en mycket bekant alpväxt Se Gnaphalium.
Källa: Project Runeberg ·
