Sida 603
Feuk, Lars
den höll sina sammanträden i Feuillants-klostret i Paris (jfr Feuillants) och upplöstes 1792.
Feuillea L., bot., ett egendomligt växtslägte, hör till nat. fam. Nhandirobeae St. Hil. och kl. Monoecia, ordn. Syngenesia L. (Den lilla familjen Nhandirobeae är utbruten från Cucurbitaceae och omfattar några få arter, förekommande i de varmaste delarna af Amerika.) Blommorna äro skildkönade på samma stånd; blomfodret är klocklikt, upptill vidgadt; kronorna äro sambladiga, hjulformiga, femklufna, med rundade flikar. Ståndarna äro tre, med sammanvuxna knappar. Frukten utgöres af ett stort, äggformigt, köttigt, med hårdt skal försedt bär, innehållande stora, platta, nästan cirkelrunda frön af 3--4 cm. genomskärning och försedda med ett tjockt läderartadt fröskal, som omgifver en hvit, fast, oljerik kärna. Dessa frön, hvilka under namn af semina Nhandirobeae användas i större doser såsom ett kraftigt och hastigt verkande kräk- och laxer-medel, skattas högt för sin gynsamma verkan mot många växtgifter (de hafva af Drapicz med framgång pröfvats mot de giftiga verkningarna af Manihot utilissima, Hippomane mancinella, Strychnos nux vomica, Cicuta virosa, Rhus toxicodendron och Spigelia anthelmia). I mindre dos äro dessa frön lindrigt afförande och maskdödande, hvilken verkan äfven eges af den talgartade, bittra oljan, som pressas ur fröna och gifver dem en såpartad, bitter och härsken lukt och smak. De mest begagnade arterna äro F. cordifolia L. ("noix de serpcnt" l. "boîte à savonnette" benämnas fröna i de franska besittningarna i Vestindien), F. trilobata (i Brasilien kallad "Fava de S. Ignacio"), F. monosperma Vell. och F. Passiflora Vell. (Anisosperma Passiflora Manso), hvilka båda senare förekomma i Brasilien, der deras frön kallas dels "Favas de S. Ignacio, dels "Castanhas do Jabotá". O. T. S.
Feuillet [föje], Octave, fransk skriftställare, föddes d. 11 Aug. 1812 i Saint Lô. Under pseudonymen Désiré Hazard beträdde han 1845 den literära banan, då han tillsammans med P. Bocage och A. Aubert utgaf romanen Le grand vieillard. Sedermera har han utvecklat en rastlös literär verksamhet, genom hvilken han vunnit guld och en plats i Franska akademien (1862). Bland hans mera kända romaner och noveller må särskildt nämnas Le cheveu blanc (1853), La petite comtesse (1856), Le roman d'un jeune homme pauvre (1858; "En fattig ädlings minnen", 1859), som rönte ett utomordentligt bifall och blef öfversatt på flere språk, Histoire de Sibylle (1862; "Sibylla", 1866), i hvilken han skildrar en otrogens omvändelse genom kärleken, och mot hvilken George Sand protesterade genom romanen "Mademoiselle La Quintinie", Monsieur de Camors (1867; "Grefve de Camors", s. å.), grundad på ett skabröst ämne och full af anspelningar, som på sin tid väckte stort uppseende, samt Julia de Trécoeur (1872; "Julia de Trécoeur", s. å.) och Un mariage dans le monde (1875; "Ett äktenskap i stora verlden", s. å.). Såsom dramatisk författare har han för scenen bearbetat åtskilliga af sina romaner, t. ex. Le roman d'un jeune homme pauvre (1858; "En fattig ung
mans äfventyr", 1859), författat en mängd komedier och skådespel, såsom Dalila (1857), La redemption (1860; "Återlösning", 1862), Montjoye (1863, "Montjoye", 1864), La belle au bois dormant (1865; "Gammalt och nytt", 1865), och vunnit stort bifall genom sina proverb Le pour et le contre (1849), Le village (1855; "Ett hem", 1858), La fée (1856), Le cheveu blanc (s. å.; "Ett grått hårstrå", 1874) m. fl. Hans samlade dramatiska arbeten hafva utkommit i flere upplagor.
F. utmärker sig genom en raffineradt korrekt stil, en uddig dialog och ett sträfvande att uppträda som sedepredikant, äfven då han behandlar tämligen osedliga ämnen. Sina gestalter hemtar han vanligen från salongerna, och den intressanta utsmyckning han förstår gifva sina ofta rätt onaturliga hjeltar och hjeltinnor har gjort honom till damernas älskling. Sin största ryktbarhet har han vunnit som författare af proverb, och i konstnärligt hänseende intager han obestridligen ett högt rum inom denna genre. Inom komedien och skådespelet, i hvilka han ofta på ett farligt sätt behandlat farliga ämnen, är han numera mindre populär. Sin glansperiod hade F. under andra kejsaredömet, till hvars karakteristiska skriftställare han hör. Som lektor hos kejsarinnan Eugénie och bibliotekarie vid kejserliga slottet i Fontainebleau åtnjöt han ett stort anseende i de förnämligare bonapartistiska kretsarna, hvilkas ton, seder och hållning han med den finaste iakttagelseförmåga skildrat i sina romaner. B. F. O.
Feuillet de Conehes [föje dö kångsj], Felix Sébastien, baron, fransk skriftställare, f. 1798 i Paris, blef 1820 tjensteman i utrikesministeriet och under andra kejsaredömet (1852--70) ceremonimästare samt "introducteur des ambassadeurs". 1874 frånträdde han sina offentliga befattningar. Utom åtskilliga uppsatser i "Revue des deux mondes" och andra franska tidskrifter har han författat: Leopold Robert, sa me, ses oeuvres et sa correspondance (1845), Méditations métaphysiques et correspondance de Malebranche avec Dortous de Mairan (1848), Contes d'un vieil enfant (1859), Causeries d'un curieux, variétés d'histoire et d'art tirées d'un cabinet d'autographes et de dessins (1861--67) och Louis XVI, Marie-Antoinette et M:me Elisabeth, lettres et documents inédits (1864 --73). Många af de i sistnämnda arbete intagna brefven hafva af framstående historieskrifvare, t. ex. Sybel, blifvit förklarade oäkta. F. tillvitas äfven att hafva satt en mängd falska autografer i omlopp.
Feuilleton [följötång]. Se Följetong.
Feuillette [föjatt], Fr. (af Ital. foglietta), franskt vinmått (i synnerhet for Bourgogne-vin) = 135 l.
Feuk [fök], Lars, prest, skriftställare, föddes i Kristianstad d. 11 Juni 1813, blef 1831 student i Lund och 1835 lärare vid Lankasterskolan i förstnämnda stad. Han prestvigdes 1838, blef 1843 slottspredikant i Kristianstad, 1846 kyrkoherde i Karlskrona stadsförsamling samt fick 1857 transport till Gustafs församling i Skåne. 1867--76 tjenstgjorde han såsom folkskoleinspektör inom olika distrikt af Lunds stift. Bland hans arbeten må nämnas: Förstlingar i poesi (1835),
Källa: Project Runeberg ·
