Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen

sin lust åt blodbadet och jämmern. Bekant är hon genom det ödesdigra split, hvilket hon, vid Peleus' och Thetis' bröllop, uppväckte mellan gudinnorna (se Paris). Enligt en senare saga skall hon hafva framkallat tvisten genom att i bröllopssalen inkasta ett gyllne äpple med påskriften "till den skönaste". Deraf uttrycket "erisäpple". A. M. A.

Eristalis l. Syrphus, Slamflug-slägtet, zool., hörande till sväf-flugornas familj (Syrphidae), ibland tvåvingarnas ordning (Diptera), igenkännes på den stora, breda kroppen, de utspärrade vingarna och de tämligen korta, nedböjda antennerna, hvilkas tredje led är rundad och försedd med ett oftast naket borst på ryggsidan. Bland de närmare 30 arter, som finnas i Skandinavien, må här nämnas endast den vanliga E. (S.) tenax, 1,5 cm. (0,5 t.) lång och svart med mellankroppen gulaktig och gråluden samt bakkroppen becksvart med två ojämna, afbrutna, brunröda band vid basen. Denna slamfluga visar sig tidigt om våren på blommor och liknar vid flyktigt påseende drönarna ibland bina, om hvilka hon påminner i fråga om storlek, form och sitt brummande läte. Icke sällan hafva dessa flugor af nämnda orsak fått benämningen "falska bin". För sitt svenska namn hafva de att tacka sin larv, hvilken lefver i gytja och orenlighet, i gödselpölar, rännstenar o. s. v. Den gråa larven är jämntjock och af 2,5 cm. (0,8 t.) längd, med en trådlik förlängning, en s. k. råttsvans, och bär på buksidan en rad af borst, som underlätta hans rörelser, i synnerhet då han lemnar sitt förra hemvist för att förpuppas på ett annat ställe. J. G. T.

Eristik (af Grek. eris, tvist), konsten att ur skenbart riktiga premisser draga slutledningar, som stå i strid med erkända sanningar. Uppfunnen af Lasos från Hermione och vidare utbildad af sofisten Protagoras öfvades denna konst i synnerhet af sofister och megariker. De förre betraktade den som ett medel att bibringa menniskor den öfvertygelsen att det, som för talaren vore nyttigt, men skadligt för hans åhörare, i sjelfva verket skulle leda till de senares fördel. L. H. Å.

Erisäpple, tvistefrö. Se Eris.

Erivan (Pers. Revan). 1. Guvernement i ryska Transkaukasien. Arealen 27,822 qvkm. (505,3 qv.-mil). 547,693 innev. (1873). Landet är en högslätt, öfver hvilken höja sig bl. a. Stora och Lilla Ararat och Alagös, och som bevattnas af Aras och dennas många bifloder. Vid norra gränsen ligger Goktsja eller Sevangasjön. Erivans högslätt är till en del en trädlös stepp, men eger, der den är bevattnad, yppiga hvete- och bomullsfält samt härliga vinplanteringar. Bomull, salt, vax och honing utföras i stora qvantiteter. Mer än hälften af innevånarna utgöres af armeniska kristna; nästan alla de öfriga äro muhammedaner. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid floden Sanga. Omkr. 15,000 innev. Staden är säte för en armenisk biskop, har ett citadell, flere moskéer och kyrkor, en stor karavanseraj och ett kanongjuteri. Den omkringliggande trakten producerar utmärkt vin. -- Staden har omvexlande tillhört turkar och

perser och eröfrades af de sistnämnde 1735. I det rysk-persiska kriget 1826--28 intogs Erivan d. 13 Okt. 1827 af Paskevitj (som derefter fick titeln Erivanskij), och i freden i Turkmantsjaj, d. 22 Febr. 1828, afträddes den jämte hela guvernementet till Ryssland.

Erk, Ludvig Kristian, tysk musiker, f. 1807, var 1836--77 musiklärare vid k. seminariet i Berlin, hvarest han äfven 1843 grundade en hufvudsakligen åt folkvisor egnad sångförening för mansröster och 1853 en liknande förening för blandad kör. Han har gjort sig förtjent om folksången, så väl genom egna kompositioner som genom talrika samlingar af folkvisor samt skol- och kyrkosånger, hvilka erhållit stor spridning. Bland dessa samlingar må nämnas: Deutsche volkslieder (1838--39), Deutscher liederhort (1855), Volksklänge (1866) och Deutsches volksgesangbuch (1869). A. L.

Erke- (Grek. archi-), i sammansättningar: den förnämste. Se Ärke-.

Erkel, Franz, ungersk tonsättare, f. 1810, blef 1838 förste kapellmästare vid den nya nationalteatern i Pest. Hans kompositioner äro framgångna ur en lycklig sammansmältning af nationella folkvisor och högre modern musikstil samt hafva hos hans landsmän vunnit stor popularitet. Hans opera Hunyady László (1844) upplefde inom 30 år 200 representationer och gäller för Ungerns yppersta nationalopera. Bland hans andra operor märkas Ersébet (1857), Bank Bán (1861) och Dósza György (1867). A. L.

Erkelenz, kretsstad i preussiska regeringsområdet Aachen (Rhenprovinsen), nära floden Roer. Omkr. 4,200 innev.

Erker, T. (trol. af Lat. arca, kista), en öfverbyggd balkon eller en framskjutande, oftast på

Fig. 1.

konsoler hvilande tornlik utbyggnad på väggen eller på hörnen af ett boningshus. Erkern bildar vanligen en halfpolygon och är försedd med fönster på alla sidor för att kunna gifva utsigt äfven längs efter gatan. Sådana utbyggnader förekomma ymnigt i de äldre tyska städerna