Sida 739
Flodman, Anders August Eugen
ombildningen af k. målare- och bildhuggareakademien. Han hade då under flere år föreläst der, bl. a. 1770 "öfver några delar af kostymen hos de gamla grekiska och romerska folkslagen", samt uppsatt det förslag till statut, som i hufvudsak vann K. M:ts stadfästelse. Men inom kort lärer oenighet hafva uppkommit mellan F. och hans medbröder i akademien, och särskildt tyckes ett mycket spändt förhållande mellan honom och Adelcrantz länge hafva egt rum. Man påstod, att F. ej med synnerligt nit skött sin syssla, hvadan akademien på sitt förslag till stat för 1778 upptog F:s lön till blott hälften af de andra professorernas och i Dec. 1777 fråntog honom sekreteraresysslan samt rättigheten att deltaga i akademiens rådslag. Striden fortsattes, då akademien året derpå afstyrkte allt vidare understöd till F:s gravyrskola, hvaraf följden ock blef att hans lön och den dittills af akademien bestridda hyran för samma skola 1779 indrogos. Oenigheten nådde sin höjd, då F. 1782 hos k. kammarrevisionen anhöll om att blifva befriad från allt ansvar för sin delaktighet i förvaltningen af akademiens medel och i ett kort derpå ingifvet memorial ej otydligt lät förstå, att tillgångar till ej ringa belopp spårlöst försvunnit ur akademiens räkenskaper från 1768 till 1777 års slut. Derom utspann sig en vidlyftig rättegång, hvars alla handlingar F. lät trycka, och först genom K. M:ts utslag på hans besvär af d. 23 Mars 1784 blef denna afgjord så, att besvären underkändes, och han sjelf för vanvördigt skrifsätt ålades en lindrig plikt samt att undfå tjenlig och allvarsam föreställning med åtvarning "att hädanefter med mera saktmodighet och tillbörlig aktning sig emot akademien uppföra". I hufvudsak, eller hvad vidkom förvaltningen af akademiens tillgångar och det förvirrade skick, hvari dess räkenskaper befunno sig, synes emellertid F. ej haft alldeles orätt. -- Sedan denna tid försvinner han fullkomligt från skådeplatsen. Han afled i Stockholm d. 17 Okt. 1791. -- Som kopparstickare intager F. ett af de förnämsta rummen inom Sveriges konst. Det är isynnerhet genom sina rena grafstickelsarbeten, Allegorien öfver Adolf Fredrik, Den öma modren, Sofvande flicka, efter Deshayes, samt de präktiga porträtten af Gustaf III, Gustaf I, Roslin och grefvinnan Tessin, som han inlagt mycken förtjenst. Han förde sin stickel med fulländad säkerhet, ehuru en viss torrhet i behandlingen är märkbar, samt elegans och lätthet ej hålla jämna steg med fastheten. De fina "gravures au lavis", som han utförde efter sin nyuppfunna metod, återgifva ganska fullkomligt karakteren af laverade handteckningar, men metoden hade för liten praktisk betydelse för att vinna någon vidsträcktare tillämpning. Minst lycklig var han i enbar etsning, såsom i bladet Le ravissement des sabines (1775). Äfven hans planschverk Solemniteter, som föreföllo i Stockholm, åren 1771 och 1772 är af underordnadt värde ur konstsynpunkt. Efter sin hemkomst utförde F. egentligen ej många blad, och från omkring 1780 upphörde hans verksamhet, så vidt kändt är, fullständigt. -- Det har förut blifvit nämndt, att den af honom stiftade
gravyrskolan ej blef af egentligt inflytande på konstutvecklingen i Sverige. I denna skola utbildades blott några medelmåttiga ynglingar, såsom J. L. Caton och Joh. Snack, hvilkas senare arbeten ej synnerligen utmärka sig. Alla öfriga mera framstående gravörer på F:s tid, en Akrel, Gillberg, Martin m. fl., hade utbildat sig fullkomligt oberoende af honom. -rn.
Flodkräftslägtet, Astacus, zool., hörande till långstjertarnas familj (Macroura) och tiofotingarnas afdelning (Decapoda) ibland kräftdjuren, är utmärkt bl. a. genom det främre, med klor försedda benparet, det trekantiga pannutskottet, den femte rörliga ringen på hufvudbröstet o. s. v. Dithörande kräftdjur lefva i sött vatten och räkna i Europa omkring 10 arter, bland andra den i Skandinavien förekommande vanliga flodkräftan, A. fluviatilis, hvilken finnes i Sverige så nordligt som i Värmland och Dalarna samt Helsingland. I detta sistnämnda landskap har hon emellertid nyligen blifvit inplanterad. Hon är mera sällsynt vid kusterna än inne i landet, der hon allra bäst trifves i rinnande vatten, floder, åar och bäckar. Synnerligen god trefnad finner hon på lerig och stenig botten, emedan hon der har lätt att gömma sig vid faror och utan svårighet gräfver sig gångar och hålor i leran. Om dagen håller hon sig oftast gömd, men på aftonen, ifrån solnedgången till midnatt, är hon i rörelse för att skaffa sig föda. Hon är mycket glupsk och förtär begärligt både djur- och växtämnen. Den gängse föreställningen att hon skulle vara särdeles begifven på ruttnande kött bestrides från åtskilliga håll. Utom åtskilliga fiskar har hon äfven andra fiender, bland hvilka uttern torde vara den farligaste. Flodkräftan, som blir omkring 18 cm. lång och i lefvande tillstånd har en grönbrun färg, blir vid kokningen röd och lemnar en välsmakande föda. Bäst säges köttet vara i de månader, hvilkas namn innehålla bokstafven r. Genom oförståndigt fångstsätt hafva dessa djur nästan helt och hållet utrotats i vissa trakter. -- En färglös art, A. pellucidus, af 6 cm. längd, lefver i mammuthålan i Kentucky. J. G. T.
Flodman, Johan Kristoffer, prest, katekesförfattare, född i Linköping d. 22 Mars 1794, blef student i Upsala 1813 och filosofie magister 1821. Efter att i några år hafva egnat sig åt skolundervisning lät han prestviga sig 1829, blef 1830 komminister i Skönberga och 1836 i Södra Vi samt 1843 kyrkoherde i Herrestad och Källstad i Östergötland. Död i Herrestad d. 3 Juli 1870. -- F. är mest känd som författare till den på sin tid allmänt begagnade katekesen, Hjelpreda för menige mans barn vid inhemtandet af christendomskunskapen, af K. Mjit belönad med högsta priset bland täflingsskrifter för folkskolorna och folkskoleseminarierna samt utgifven i 8 olika upplagor (1849--1866). Bland hans öfriga arbeten märkas Trosoch lefnadsspegel (1851), "Psaltaren", öfversättning och utläggning (1858--59), "Urval af bibelspråk och psalmverser" (1860).
Flodman, Anders August Eugen, skriftställare, född i Norrköping d. 3 Juli 1835, blef student i Upsala 1854. Redan tidigt idkade han
Källa: Project Runeberg ·
