Sida 348
Erlend Filippussön, norsk storman i 14:de årh.
(Nürnberg m. fl.). Fig. 1 visar en E. (ett s. k. burspråk) på huset n:o 51 vid Kornhamnstorg
Fig. 2.
i Stockholm. Fig. 2 ar en engelsk E. (oriel-window) i Oxford (Baliol college).
Erlach, gammal schweizisk friherrlig ätt, som har sitt namn efter slottet E., beläget invid staden af samma namn, i kantonen Bern. -- 1. Ulrik von E. anförde 1298 bernarna i den segerrika striden mot adeln och Albrekt af Österrike. -- 2. Rudolf von E., den förres son, vann (1339) det ryktbara slaget vid Laupen, som befäste Berns sjelfständighet. 1360 blef han mördad af sin måg, Jost von Rudens. -- 3. Johann Ludwig von E., f. 1595, d. 1650, var en framstående fältherre och statsman, som under trettioåriga kriget gjorde Gustaf II Adolf och Bernhard af Weimar vigtiga tjenster. Efter den senares död (1639) gick E. i fransk krigstjenst. -- 4. Hieronymus von E., f. 1667, d. 1748, var likaledes en duglig härförare, som utmärkte sig i fransk och österrikisk krigstjenst samt stod i nära vänskapsförhållande till prins Eugene. -- 5. Karl Ludwig von E., f. 1746, d. 1798, var anställd i franska hären ända till den stora revolutionens utbrott (1789). Då fransmännen 1798 inföllo i Schweiz, fick E. befälet öfver Berns trupper och kämpade en ärofull strid, men måste slutligen vika för öfvermakten. På återtåget (s. å.) blef han mördad af sina egna soldater.
Erland Filipsson. Se Erlend Filippussön.
Erlandsson, Jakob, dansk prelat, af Skjalm Hvides att (son till Anders Sunessons systerdotter), vistades i sin ungdom i Rom, der han var kaplan hos påfven Innocentius IV, blef sedermera domprost i Lund och var den danska kyrkans ombud på konciliet i Lyon, 1245. År 1249 blef han biskop i Roskilde och 1254 ärkebiskop i Lund, i hvilken ställning han började en häftig och långvarig strid mot konungadömet, förnämligast om kyrkans gods och domsrätt. Instämd till danahof i Nyborg 1256, sammankallade han först en synod i Veile, som ledde till den s. k. Veilekonstitutionen, hvilken hotade konungen med bann och interdikt, om han öfvade våld mot någon dansk biskop. Derefter reste han till Nyborg, der konungen, Kristoffer I, säges hafva mottagit prelaterna med ett citat ur Virgilius ("Tarde venere bubulci"). En
förlikning träffades, men då E. icke ville kröna konungens son, lät Kristoffer föra honom bunden på en häst till slottet Hagenskov på Fyen (1259). Efter Kristoffers död s. å. slapp E. lös, men måste under flere år (1260--64) vistas utom landet och blef till och med, genom ett bref ur påfven Urban IV, afsatt från ärkebiskopsämbetet. Dennes efterträdare, Klemens IV (1265--68), var E. mera bevågen och tilldömde ärkebiskopen stora böter af konungen. Striden bilades slutligen genom en förlikning i Lyon (1273) under bemedling af påfven, hvilken likväl gaf ärkebiskopen rätt och ålade konungen en bötessumma af 15,000 marker silfver. E. dog på hemresan 1274. Hans tvist med konungadömet var det första afbrottet i det goda förhållande, som ända från Absalons tid rådt mellan biskoparna och kronan. C. R.
Erlangen, stad i bajerska regeringsområdet Mittelfranken, vid Ludwigskanalen och Schwabachs inflöde i Regnitz. 13,783 innev. (1875). Protestantiskt universitet, det enda i landet (anlagdt 1742 i Baireuth af markgrefven Fredrik af Baireuth, men redan följande året flyttadt till E.), bibliotek på omkr. 160,000 band, teologiskt och filologiskt seminarium, botanisk trädgård. Staden har ett stort bomullsspinneri och väfveri, fabriker för tillverkning af kammar, borstar, handskar, strumpor m. m. och är särskildt bekant för sitt öl (Erlanger-bier), hvaraf årligen exporteras omkr. 80,000 hl. (något öfver 3 mill. knr). -- E. tillhörde Böhmen 1361--1400, kom derefter till borggrefvarna af Nürnberg, 1541 till markgrefvarna af Baireuth, 1791 till Preussen, togs 1807 af fransmännen och afträddes 1809 till Bajern.
Erlau (Magyar. Eger, Slav. Jager, Lat. Agria), hufvudstad i ungerska komitatet Heves, vid Erlau l. Eger, en biflod till Teis. 21,468 innev, (1875), Ärkebiskopssäte. Praktfull katedral, byggd 1837 på bekostnad af ärkebiskop Vladislav Pyrker (d. 1847). Staden har flere kloster och teologiska läroanstalter, observatorium samt åtskilliga industriella anläggningar. E. ligger i en dal, omgifven af vinberg, hvilka anses lemna de bästa vinerna i Ungern. Det fick stadsrättigheter 1010, belägrades 1552 förgäfves af turkarna, men intogs af dem 1596 och tillhörde dem till 1687.
Erlaucht, T., egentl. "upplyst", titel, som, enligt tyska förbundsdagens beslut 1829, bäres af hufvudmännen för tjugonio fordom riksomedelbara, nu mediatiserade grefliga hus (t. ex. Pappenheim, Stadion, Wallmoden-Gimborn). Det står emellertid hvarje tysk suverän furste fritt att förläna personer denna titel. I äldre handlingar förekommer ordet liktydigt med durchlaucht.
Erlend Filippussön, norsk storman i 14:de årh., var son till Filippus Erlendssön, hvars härkomst är okänd, men som sannolikt tillhörde en lendermandsätt. E. bodde på gården Losna -- i Ytre Sogn -- efter hvilken hans slägt kallades Losneätten. I 14:de och 15:de årh. var denna en af Norges förnämsta och rikaste ätter samt egde stora jordegendomar, i synnerhet i det vestanfjällska Norge. E., som dog 1407 i hög
Källa: Project Runeberg ·
