Sida 724
2. Fleming, Klas Eriksson
till friherrar. Den förres linie, friherrliga ätten F. till Nynäs, utslocknade inom kort med stiftarens son; den senares, friherrliga ätten F. till Vik, utgick på svärdssidan 1599. Den adliga ätten introducerades 1625, med Henrik F. (se F. 4), på svenska Riddarhuset. Hans son, Erik F. (se F. 5), upphöjdes 1654 i friherrligt stånd och blef stamfader för friherrliga ätten F. af Lais, som 1786 utgick på svärdssidan. Från ofvannämnde Henriks syskonbarn, Klas F. (se F. 3), hvars barn 1651 fingo friherrlig värdighet, härstammar den ännu blomstrande friherrliga ätten F. af Liebelitz. En gren af denna ätt introducerades 1818 på finska Riddarhuset, men utgick 1852. Från ofvannämnde Klas F:s sonson, Klas (se F. 8), hvars enka och barn 1687 fingo greflig värdighet, härstammade grefliga ätten F., som 1689 introducerades och utgick på svärdssidan 1729. Äfven en annan greflig ätt F., som introducerades 1820 och utslocknade 1831 med stiftaren, Klas Adolf F. (se F. 10), var en gren af friherrliga ätten F. af Liebelitz. Den adliga ätten F. utgick 1825.
1. Fleming, Erik Joakimsson, krigare och statsman, sonsons sonson af Peder F., född under slutet af 15:de seklet, var en af Finlands främste adelsmän under Gustaf Vasas regering. Under befrielsekriget (1521--23) visade han stort nit för den fosterländska saken och sändes under sommaren 1523 i spetsen för 400 ryttare och 2,000 man fotfolk till Finland för att befria landet, som Norby hade i förläning, från det danska väldet. Kuustö slott eröfrades inom kort, och Åbo slott gaf sig efter någon tids belägring. Sedan äfven Viborgs slott underkastat sig, var F. herre i Finland. Till belöning för dessa tjenster utnämndes F. till riksråd (1523), lagman i Sydfinne lagsaga (1525) och riddare (1528). Han var Gustaf Vasas högt betrodde rådgifvare i alla angelägenheter, som rörde Finland, och kallades derför af sina samtida "flos et columna Finlandiae" ("Finlands blomma och pelare"). År 1535, under den s. k. grefvefejden, var F. befälhafvare öfver den svenska flotta, som i förening med elfva danska och tio preussiska fartyg slog lybeckarnas flotta vid Bornholm, samt derefter inspärrade Malmö och Köpenhamn. F. har verksamt bidragit till Finlands materiella förkofran. Ett mörkt drag i hans, likasom i andra samtida stormäns, historia är det öfvermod han ådagalade mot sina underlydande, isynnerhet mot bönderna, hvarför han ej sällan emottog skarpa varningar af konungen. F., som innehade betydande förläningar i södra Finland, dog d. 14 Dec 1548. M. G. S.
2. Fleming, Klas Eriksson, friherre till Vik, den föregåendes son, Finlands höfvitsman åren 1591--97, föddes mellan åren 1530 och 1540 och omnämnes första gången under Gustaf Vasas ryska krig. Han var en af de adelsmän, som 1563 belägrade Åbo slott, då hertig Johan der försvarade sig mot konung Erik XIV, men slöt sig sedermera till Johan i upproret mot Erik och blef vid Johan III:s kröning (1569) upphöjd till friherre. Han intog genom sin börd, sin rikedom och sitt giftermål med Ebba
Stenbock, syster till Gustaf Vasas tredje gemål, en betydande ställning i riket och steg, till följd af konungens gunst, oaflåtligt från värdighet till värdighet. År 1588 utnämndes han till riksamiral, 1591 till öfverbefälhafvare i kriget mot Ryssland och höfvitsman öfver Finland och Estland samt något senare till riksmarsk. Han var den mest betrodde af rikets höga ämbetsmän och visade sin tacksamhet derför, i det att han vid det bekanta mötet i Reval (1589) mellan Johan III och Sigismund ensam bland de församlade stod på konungens sida. Derigenom ådrog han sig de svenske rådsherrarnas ovilja, och äfven adelsmännen i Finland hade föga skäl att betrakta honom med välvilja. Den förföljelse, som år 1590 träffade den tappre Karl Horn, var nämligen till ej ringa del F:s verk. F. var öfver hufvud icke i besittning af de egenskaper, som framkalla förtroende och tillgifvenhet. Motståndarnas skildringar af hans råa seder äro kanske i mycket öfverdrifna, men det synes dock otvifvelaktigt, att han äfven för sin tids förhållanden stod på en låg bildningsgrad. Vid ett besök i Polen benämndes han af de polska adelsmännen Dominus Admirabilis ("Herr Besynnerlig") i st. f. Dominus Admiralis ("Herr Amiral"), och de finske bönderna kallade honom "Sot-näsan" eller "Svidje-Klas", efter hans gård Svidja i Pargas socken, der han ofta vistades. Af naturen hersklysten och befallande, förband han med dessa egenskaper en orygglig beslutsamhet och en stor hängifvenhet för den sak, åt hvilken han egnat sig, ett karaktersdrag, som väsentligen föranledde den rol han spelade under striderna mellan hertig Karl och konung Sigismund. F., som redan omedelbart efter erhållen underrättelse om Johan III:s död (1592) visat benägenhet att motsätta sig hertig Karls befallningar, beslöt, sedan hertigen och rådet egenmäktigt sammankallat Upsala möte (1593), att för framtiden betrakta konung Sigismund i Polen, icke regeringen i Stockholm, såsom sitt enda lagliga öfverhufvud. I ett bref till innevånarna i Upland, d. 27 Jan. 1593, uppmanade han dem bl. a. att förblifva konungen trogna, "om någon annan ville sticka sig emellan och tränga H. K. M. från det säte, som honom tillkommer". Han vägrade att, enligt hertig Karls önskan, efter afslutandet af stillestånd med Ryssland (1593) afskeda krigsfolket i Finland eller öfversända sin flotta till Sverige. Han begaf sig tvärt om under sommaren 1593 med en del af flottan till Danzig, hvarifrån han öfverförde konung Sigismund till Sverige. Efter konungens kröning (1594) följde han honom till Polen, hvarifrån han återvände försedd med ny, vidsträckt fullmakt till Finland. Förhållandet mellan honom och hertig Karl blef allt spändare. Hertigen sammankallade ständerna till Söderköping (1595), men marsken vägrade att infinna sig eller underkasta sig det beslut, som der blifvit fattadt. Hertigen sände några adelsmän till Finland för att förmå detta lands ständer till lydnad. Ville F. icke foga sig efter Söderköpings beslut, borde hans höfdingedöme beröfvas honom. Men F. sammankallade, i början af 1596, ett möte i Åbo, der man förenade sig om det
Källa: Project Runeberg ·
