Sida 130
Ehrenpreus, Karl Didrik, grefve, statsman
tullfrågor och strafflagsfrågor m. m. I Dec. 1865 uppträdde han med värme för det kungliga representationsförslaget. Från d. 4 Sept. 1866 till d. 3 Juni 1870 var han konsultativt statsråd. Från och med 1867 har han, såsom representant för Upsala län, haft plats i Första kammaren, hvilken hvarje riksdag, utom under den tid, då han förvaltade statsrådsämbetet, insatt honom i något af utskotten: i Banko-utskottet vid lagtima riksdagen 1871 och i det särskilda utskottet ("försvars-utskottet") vid urtima riksdagen s. å. samt i Konstitutions-utskottet under alla de följande åren. 1879 och 1880 var han vice talman i Första kammaren. Inom denna har han varit en framstående ledamot af den fraktion, som motsatt sig att sammanbinda frågan om försvarets förstärkande med frågan om grundskatternas afskrifning och ansett indelningsverket böra reformeras, men ej afskaffas. Sedan 1872 har han varit fullmäktig i riksbanken och från 1874 bankofullmäktiges vice ordförande. Äfven på andra områden har han verksamt deltagit i vården om allmänna angelägenheter. 1861 var han ledamot i komitén för utarbetande af förslag till författning angående presterskapets aflöning, 1862--66 och 1872 ledamot af Upsala läns landsting (sistnämnda år dess vice ordförande), 1863--66 ordförande i Upsala läns prestlöneregleringsnämnd, 1865--66 ledamot i komitén för utredning af frågan om grundskatternas reglering, 1870--77 ledamot i styrelsen öfver Ultuna landtbruks-institut, 1871--79 vice ordförande i Upsala läns hushållningssällskap, 1872--73 ordförande i komitén för grufstadgans omarbetning, 1874 ordförande i komitén för Kommersekollegii omorganisation, 1875--77 ordförande i komitén för utarbetande af författning om barns och yngre personers användning i fabriker, 1877--78 ordförande i komitén för utarbetande af ny patentlag, 1878 ordförande i komitén för utarbetande af lag om säkerhet i jernväg och 1877--79 ordförande i komitén för verldsutställningen i Paris. Såsom lekmannaombud för Upsala stift deltog han i 1878 års kyrkomöte och var då ordförande i Kyrkolagsutskottet. 1871 valdes han till ledamot af Landtbruksakademien och utnämndes 1878 af K. M:t till detta samfunds ständige direktör. Sedan 1874 har E. varit ordförande i Nya Trollhätte kanalbolags direktion och sedan 1878 i direktionen öfver Nya elementarskolan i Stockholm samt i Svenska slöjdföreningen. 1870 utgaf han Några ord i bankfrågan.
1. Ehrenmalm (ursprungligen Malm), Lars Johan, finsk ämbetsman och patriot, föddes i Viborg d. 14 (18?) Juni 1688, blef student i Åbo 1702 och auditör vid artilleriet i Finland 1708. Vid Viborgs kapitulation 1710 råkade han i rysk fångenskap och vistades derefter några år i Petersburg, hvarest han till svenska regeringens tjenst samlade underrättelser om Rysslands dåvarande förhållanden, men rymde 1714 öfver till Stockholm, der han blef Arvid Horns privatsekreterare. 1718 utnämndes han till assessor i Åbo hofrätt, 1728 till hofrättsråd derstädes, 1736 till lagman i Norrfinne lagsaga och 1742, sedan han som flykting anländt till Sverige, till revisionssekreterare. 1720 blef han adlad. 1745
--49 var han landshöfding i Åbo och Björneborgs län och utvecklade såsom sådan en synnerligen mångsidig och gagnelig verksamhet. Dessutom användes E. i flere andra maktpåliggande offentliga värf. Yigtigast af dessa var hans 1744--45 enligt regeringens befallning fullgjorda underhandling med Finlands flesta lands- och stadskommuner rörande partielt upphäfvande af 1743 års ständers beslut om tre års allmän skattefrihet för Finlands innebyggare. 1725 och 1726 var E. själen i den Cederhielmska kommissionen, som blifvit tillsatt att granska tillståndet i Åbo, Björneborgs och Tavastehus län. I riksdagsförhandlingarna deltog han vid flere möten (bl. a. 1740), med stor sakkännedom och värme, i behandlingen af frågor rörande Finland. På hans förslag inrättades 1747 i Åbo en särskild professur i ekonomi. Efter 1749 tyckes han ej hafva deltagit i det offentliga lifvet. Hark afled i Åbo d. 21 Sept. 1774. E. G. P.
2. Ehrenmalm, Samuel Magnus, ämbetsman, den förres son, f. 1732, blef student i Åbo 1744, häradshöfding på Åland 1759 och på ständernas förord assessor i Åbo hofrätt 1762. Med anledning af klagomål öfver prejudice vid sistnämnda befordran nödgades han 1770 taga afsked från denna tjenst, men var det oaktadt 1800--06 tjenstförrättnde hofrättsråd. Från och med 1755 års riksdag tog E., såsom en ifrig och framstående medlem af mösspartiet, del i adelns förhandlingar. Han uppträdde flere gånger som en vän af publicitet vid riksdagsfrågornas handläggning, försvarade 1769, jämte brodern Georg, på ett talangfullt sätt de anfallna riksråden, o. s. v. Vid 1789 års riksdag stod han åter på konungens sida i fråga om Föreningsoch säkerhetsakten samt bevillningen. Död d. 11 April 1814 på Bastö säteri, i Finströms socken (Åland). E. G. P.
Ehrenpreus [-pröjs], Karl Didrik, grefve, statsman, föddes i Örebro d. 18 Jan. 1692, blef 1711 e. o. kanslist i k. kansliet, befordrades 1712 till kopist i Utredningsexpeditionen och fick s. å. af Arvid Horn uppdrag att som kopist resa till Bender för att arbeta under konungens egna ögon. Vid den s. k. kalabaliken (d. 1 Febr. 1713) ådagalade han stort mannamod. Det uppgifves, att konungen ämnat såsom belöning gifva honom fullmakt som öfverstelöjtnant, men att E. undanbad sig denna befordran. Den misshandling han undergick vid tillfångatagandet kastade honom på sjukbädden. Endast genom den holsteinske ministern Fabrices ädelmod och hjelpsamhet undgick han döden. Sedan följde E. konungen till Timurtasch och Demotika, hvarifrån han såsom kommissionssekreterare fick ledsaga generalmajor Grothusen på en beskickning till Konstantinopel. I Dec. 1714 återkom han till Stralsund, stannade der under hela belägringen och återvände i Dec. 1715 med konungen till Sverige. 1718 blef han assessor i Svea hofrätt och 1729 hofrättsråd. Såsom domare var han utmärkt för vidsträckta juridiska insigter äfvensom skarpsinne, oveld och nienniskqkärlek. Såsom politiker tillhörde han hattpartiet. Vid 1731 års riksdag varnade E. för faran att alltid taga någon af riksens råd till landtmarskalk,
Källa: Project Runeberg ·
