Sida 107
2. Eggertz, Victor, vetenskapsman, den förres brorson
blifvit befordrad till major, i fälttågen uti Brabant och Böhmen. S. å. utnämndes han till chef för sachsiska fortifikationsfältstaten. 1745 tjenstgjorde han vid österrikiska armén i Böhmen samt 1747 vid franska hären, med hvilken han deltog uti eröfringen af Bergen op Zoom, och 1749 utnämndes han till öfverste och chef för fortifikationsfältbrigaden i Sachsen. 1751, då han återvände till Sverige, blef han chef för svenska fältbrigaden och upphöjd i adligt stånd. 1755 utnämndes han till öfverste vid fortifikationsfältbrigaden i Stralsund. 1756 trädde han i sachsisk tjenst, blef s. å. kommendant i Königstein och valdes 1758 af rådet i Danzig till kommendant i denna stad. Vid sitt utträde ur den sachsiska krigstjensten blef han generalmajor, och 1772 upphöjdes han af Gustaf III i friherrligt stånd. Död i Danzig d. 12 Jan. 1773. -- E. ansågs som en af sin tids mera framstående fortifikationsofficerare. Han utgaf Journal du siège de Berg-op-Zoom par un lieutenant-colonel-ingénieur en 1747 (1750; sedermera flere gånger omtryckt), "Dictionnaire militaire par m:r A. D. L. C. Aubert de la Chenaye. Nouvelle édition, revue et considérablement augmentée par m. E." (m:r Eggers; 1751), en förbättrad upplaga af Aubert de la Chenayes "Dictionnaire militaire" (1752), Krieges-, ingenieur-, artillerie-, see- und ritter-lexicon (1757) och "Dödsens tempel" (1747, öfversättning från franskan) m. m.
Eggers, Johann Karl, tysk historiemålare, f. 1790, d. 1863, blef under sin vistelse i Rom en af förkämparna för återupplifvandet af det monumentala freskomåleriet, hvars teknik han noggrant studerade i de äldre konstverken. Under P. von Cornelii ledning deltog han i utförandet af åtskilliga fresker (efter Schinkels utkast) i Berlins museum.
Eggerstersteine, en klippgrupp i Lippe-Detmold. Se Externstein.
Eggert, Joachim Nicolo, tonsättare, f. på Rügen 1780, d. 1813, var 1808--10 tillförordnad kapellmästare vid hofkapellet i Stockholm. Han komponerade musik till dramerna Morerna i Spanien samt Svante Sture och Märta Lejonhufvud äfvensom till kantater, symfonier, sextetter och qvartetter samt några sånger, bland hvilka Sjung du! och Upp, bröder, för konung och fädernesland! blifvit ganska omtyckta. A. L.
Eggert, Franz Xaver, tysk glasmålare i München, f. 1802, d. 1876, bidrog i väsentlig mån (bl. a. genom sina fönstermålningar i den nya kyrkan i Au, vid München, samt i domkyrkorna i Regensburg och Köln) att återupplifva och fullkomna den länge förgätna glasmålningskonsten.
1. Eggertz, Hans Peter, vetenskapsman, bergsman, född på Gammelberget, nära Falun, d. 26 Maj 1781, blef student i Upsala 1798, tog hofrättsexamen 1801 och bergsexamen 1806, öfvertog 1809, tillsammans med K. F. Linderholm, apoteket i Falun och blef 1812 t. f. geschworner vid Falu grufva. Tillsammans med assessor J. G. Gahn och frih. J. af Nordin anlade han 1816 en mindre nysilfverfabrik i Falun, och förestod densamma till 1821, då den förstördes af vådeld, samt tillika med Berzelius och Gahn
m. fl. en kemisk fabrik vid Gripsholm, hvilken fortgick till 1822. Såsom brukande bergsman hade han äfven (1816--62) en kopparhytta i Falun. 1816--45 var E. geschworner för Vestmanland och Dalarna samt förrättade under denna tid uppdrag äfven vid Torsåkers, Persbergs, Tabergs, Utö och Dalkarlsbergs malmfält, vid hvilket sistnämnda han bragte till stånd ett sambruk af alla de förut varande små lotterna. 1809 blef han medlem af den s. k. Avesta-direktionen, eller styrelsen för Falu bergslags enskilda verk, 1819 invaldes han i Vetenskapsakademien, och 1829 erhöll han Jernkontorets stora medalj i guld. Smärre uppsatser af E. finnas uti "Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi" (4:de och 5:te del., 1815 och 1818) samt i "Jernkontorets Annaler" (1820 och 1823). Död i Falun d. 13 Juni 1867. C. A. D.
2. Eggertz, Victor, vetenskapsman, den förres brorson, föddes på Morbygden, nära Falun, d. 16 Okt. 1817, blef student i Upsala 1836, tog hofrättsexamen 1839 och bergsexamen 1845, blef 1847 stipendiat å Jernkontorets masmästarestat och s. å. t. f. öfvermasmästare för Vestmanland och Dalarna. 1853 utnämndes han till professor, föreståndare och förste lärare vid bergsskolan i Falun, hvilken 1869 på hans tillstyrkan flyttades till Stockholm och såsom fackskola förenades med Teknologiska institutet (Tekniska högskolan), der han, såsom föreståndare för bergsskolan och dess laboratorium och såsom professor i metallurgi, fortsatte sin verksamhet. För bergsvetenskapliga ändamål företog E. 1847 och 1848 resor i Norge samt 1856--73 till Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien och England. 1862 erhöll han Jernkontorets stora medalj i guld, 1868 blef han ledamot af Teknologiska institutets styrelse, 1870 af Landtbruksakademien och 1874 af Vetenskapsakademien. Såsom vetenskapsman har E. både inom Sverige och i utlandet vunnit anseende för sina efter fleråriga undersökningar framställda metoder för kemisk pröfning af jern och jernmalmer samt i dessa förekommande främmande beståndsdelar äfvensom af brännmaterial. Dessa metoder hafva fått vidsträckt användning samt prisbelöntes vid utställningarna i London 1862 och Paris 1867. E. var den, som kraftigast verkade för det gamla bergsmansskapets upphörande (1862) vid Falu kopparverk, såsom ett oundgängligt vilkor för dess tidsenliga förbättring, för hvilken han sedan, under många år, med största intresse, sökte verka. Likaledes gaf han initiativet till 1856 års organisation af Jernkontorets yttre stater. Af trycket har E. utgifvit Tjensteberättelser såsom t. f. öfvermasmästare och såsom föreståndare för bergsskolan i Falun, åtskilliga vetenskapliga uppsatser i "Jernkontorets annaler" (1848--69), Om bergsskolan i Stockholm (1871), Utlåtanden (1858, 1862 och 1865) angående Falu bergsskolas förening med Teknologiska institutet, Åsigter rörande Jernkontorets bergsstat (1865), Åsigter rörande den svenska bergsundervisningen (1874), vidare utvecklade i en uppsats uti Ingeniörs-föreningens Förhandlingar (1876), samt Om kemisk profning af jern, jernmalmer och brännmaterialier (1870) m. m. C. A. D.
Källa: Project Runeberg ·
